Albanialaiskirjailija Ismail Kadaren romaani Seuraaja (Into 2012, suom. Tuula Nevala) on trilleri suljetun järjestelmän paranoiasta ja absurdiudesta. Diktaattorin nimetty seuraaja löydetään kuolleena kotoaan. Onko kyse itsemurhasta, kuten ensin annetaan ymmärtää, vai murhattiinko seuraaja? Kadare tuo keskeisten henkilöiden näkökulmat esiin sisäisillä monologeilla. "On dekkarimaisen intensiivistä valtapelien ja kommunististen hovijuonittelujen kuvausta, kolkommanpuoleista poliittista satiiria, pohdintoja vallan patologiasta ja menneen läsnäolosta nykypäivässä, jopa eroottista kolmiodraamaa", kirjoittaa Jani Saxell teoksesta Kiiltomato-lehden arvostelussaan. Kadare (s. 1936) on saanut urallaan useita palkintoja, ja hänen nimensä on noussut esiin Nobel-veikkauksissa.

"Suljetusta kaupunginosasta, jota kutsuttiin nimellä Blokki, kantautui lisää uutisia. Vaikka yö oli ollut sateinen ja tuulinen, autojen epätavallinen liikkuminen oli herättänyt huomiota. Kummallisinta oli se, että puolenyön tienoilla, ehkä hieman sen jälkeen, varjon oli nähty astuvan sisään vainajan taloon."

Försvinnandet är en spännande bok som handlar om syskonen Ellen och Boel och deras fostersyster Carina, en flicka som bor med dem i huset på landet. Ellen och Boel har nyss flyttat till en liten ort på landsbygden. Eftersom huset hade extra rum, tyckte Ellens och Boels föräldrar att familjen kunde ta emot ett fosterbarn. Det blev Carina med sin tama råtta Signe som fick flytta in. Ellen och Carina blev goda vänner. Men sedan var det Boel som Carina var tillsammans med hela tiden. De tycker Ellen är för liten för att vara tillsammans med dem.

En sommar försvinner Carina och Boel spårlöst. Polisen tror att flickorna drunknat eftersom man hittat deras jackor och nycklar på en liten ö ute på sjön. Ellens liv ställs på ända. Inget är som det var förut. Mamma blir deprimerad och vill helst sova. Pappa och Ellen talar inte med varandra som förr. Ellen vet inte vad hon ska tro. Ibland är hon så fruktansvärt arg på Boel och Carina för att de gjorde att det blev så här.

Ett år efter att flickorna försvann, får Ellen för sig att hon ska göra något åt situationen. Hon tror inte att Carina och Boel är döda. Hon tror att de lever och hon ska hitta dem på något sätt. När pappa åker med mamma till ett behandlingshem i Malmö, för att mamma ska få hjälp för sin depression, ser Ellen sin chans. Hon får 2000 kronor av pappa, som tror att Ellen ska bo hos grannarna. Ellen packar en ryggsäck och ger sig ut på sjön i den lilla roddbåten.

Det blir en spännande och ibland farlig resa som leder henne via Kristinehamn till Stockholm och därifrån ända till Köpenhamn i Danmark. Hon måste ljuga för sina föräldrar när de ringer henne. Hon måste också ljuga om sin ålder när hon är på jakt efter Boel och Carina. Hon stoppar bomull i sin mammas behå och sminkar sig så att hon ser äldre ut än de tretton år hon är. Men när hon ska resa med buss är det ju bra att se ung ut så att man får köpa biljetter till billigare pris.

Ellen träffar bland andra Marita, en ung kvinna som jobbar i en kiosk i Kristinehamn. Marita hjälper henne under resan, ser till att Ellen får övernatta på ett vandrarhem i Stockholm och kommer med goda råd. Ellen träffar också människor som hör till samhällets bottenskikt. Narkomaner och uteliggare.

Sakta men säkert känner Ellen att hon är på rätt väg. Boel och Carina finns där ute någonstans och hon kommer att hitta dem. Det vet Ellen. Innan hon åker till Köpenhamn träffar hon Carinas halvbror Richard. Vilken tur att Richard vill hjälpa Ellen att hitta syskonen.

Boken har skrivits av Cecilia Modig. Den är spännande och riktigt bra. Jag rekommenderar boken varmt för läsare ca 12-15 år. Jag har läst den som e-bok, men den finns i fysiska exemplar, men annan pärmbild än den som visas här bredvid. Den fysiska boken är från 2001 och har drygt 160 sidor.

Lastenkirjainstituutin vuoden 2020 Punni-palkinto annetaan Eino Nurmiston kirjalle Homopojan opas (Nemo 2019). Palkinto on arvoltaan 4000 euroa.

Ote perusteluista:

"Eino Nurmiston esikoisteos Homopojan opas on rohkea avaus tietokirjallisuuteen ja tuo kuuluviin äänet, jotka on aiemmin jätetty alaviitteeksi. Seksuaalikasvatuskirjojen perinteisiä teemoja pohditaan tällä kertaa homomiehen ja -pojan näkökulmasta. Nurmisto kirjoittaa suoraa ja rehellistä tekstiä, ja vastaa homopoikien ja muidenkin mieliä askarruttaviin kysymyksiin, joita ei välttämättä kehtaa edes kysyä. Mistä tietää, onko top vai bottom, ja mitä ne edes tarkoittavat? Entä jos ei halua harrastaa seksiä ollenkaan?"

Raati jakoi lisäksi kolme kunniamainintaa:

Johanna Hulkko: Suojaava kerros ilmaa (Karisto 2019).

”Hulkon rehellinen ja sujuvasanainen tarina oman itsensä ja muiden erilaisuuden hyväksynnästä koskettaa.”

Jens Mattsson ja Jenny Lucander: Vi är lajon! (Förlaget 2019) 

”Jens Mattsonin esikoisteoksen teksti on löytänyt erinomaisen parin Jenny Lucanderin kuvituksesta kuvakirjassa Vi är lajon! – – Vakavaa aihetta käsittelevä kirja on parhaimmillaan, kun lapsi ja aikuinen lukevat sitä yhdessä.”

Julia Pöyhönen, Heidi Livingston ja Linnea Bellamine: Fanni-kuvakirjasarja (Kumma 2019).

”Tarina, tieto-osuus ja Linnea Bellaminen ilmeikäs kuvitus luovat yhdessä laadukkaan kotimaisen kirjasarjan, joka opastaa lapsia ja aikuisia tunnistamaan ja käsittelemään tunteitaan rakentavalla tavalla.”

Punni-palkintoraati: Asiantuntijajäseninä kirjasto- ja kansalaisopistoyksikön johtaja Pirkko Lindberg ja toimittaja Pia Ingström, Lastenkirjainstituutin kannatusyhdistyksen jäsenedustajana kirjastonhoitaja Sanna-Mari Samu ja nuorisojäsenenä lukiolainen Heidi Rautiainen. Raadin puheenjohtaja Lastenkirjainstituutin kirjastonhoitaja Heidi Juopperi.

Katja Kyllönen/Sivupiiri

Lisätietoja:
Lastenkirjainstituutti: Punni-palkinto 2020 Eino Nurmiston kirjalle Homopojan opas

Annos taikaa ja orpopoika Jussi päätyy Kaukaisuuden maahan, jossa hän ei olekaan Jussi vaan Kaukaisuuden maan kuninkaan poika, prinssi Mio. Aluksi kaikki on ihanaa, mutta prinssille on kuitenkin määrätty tehtävä, josta kukaan ei voi häntä vapauttaa. Ja tuo tehtävä on taistella kivisydämistä ritari Kaamoa vastaan. Astrid Lindgrenin jännittävä ja surumielinen Mio, poikani Mio.

Teos on kuunneltavissa Yle Areenassa.

Följ med på en dråplig båtsemester längs med Themsen med de tre kumpanerna J., George och Carl – och J:s (påhittade) hund! Tre män i en båt är en av världslitteraturens mest klassiska komiska romaner. ”En solig humor genomströmmar denna ofta skakande skildring av de tre kumpanernas (hunden Montmorency inte att glömma) av strapatser, glädjeämnen och märkliga händelser fyllda Themsen-Odyssé”, skrev recensenten Bo Carpelan 1953. Perfekt tröstläsning för dessa konstiga coronatider!

Kaapon ukki saa kommentillaan pojan mopokaupoille. Pian sopiva löytyykin, eikä kauppoja haittaa ainakaan se, että mopoa myy koulun upein ja kuumin tyttö, The Jannika. Kaupat tehdään, mutta eipä Kaapo ehdi kauaa mopostaan nauttia, sillä jo samana iltana se varastetaan pihasta ja seuraavana päivänä saapuu viesti, jonka mukaan Kaapo saa moponsa takaisin 200 euroa vastaan. Millainen varas käyttää auton peruutustutkaa pöllintäreissulla ja kenet Kaapo saa avukseen tuon törkeän rikoksen selvittelyyn? Jukka-Pekka Palviaisen Hanaa, Kosonen on lyhyt ja letkeä lukupala, joka löytyy ainakin kuudesta kirjastokimpasta myös e-kirjana.

Veckans boktips är en bok skriven av Michael Rosen. Den handlar om en katt som heter Morrklo. Det är en mycket ilsken katt och alla mössen i huset är rädda för honom. Katten behöver bara visa sig för att mössen ska fly. Därför är Morrklo så dålig på att fånga möss.

Men det är ju meningen att katter ska fånga möss. Så Morrklo behöver en listig plan. Han säger åt mössen att han aldrig mera kommer att jaga möss. Istället ska alla få en liten bit ost varje kväll. Mössen är fundersamma. Kan de verkligen lita på katten? Men de bestämmer sig för att göra ett försök.

Varje kväll går de på en lång rad förbi katten som ligger framför den öppna spisen. De får en liten ostbit, tackar katten och går snabbt sin väg igen.

Men efter en tid upptäcker de att de blir färre och färre. De håller ett möte för att diskutera. Katten måste ha en listig plan som gör att han kan fånga möss, fast han säger att han inte ska göra det! Så hur ska mössen göra för att inte behöva se fler av sina vänner försvinna? Och hur ska de hämnas på Morrklo? Mössen måste vara lika listiga som katten! Vilken tur att de ännu är många i antal!

Trots det allvarsamma temat med en katt som jagar och äter möss, är det en rolig bok. Fint illustrerad av Nicola O'Byrne. Boken är ganska liten till storleken, har drygt 80 sidor med ganska enkel text. Passar bra att läsas av en nybörjarläsare eller en som kommit lite längre. Boken har en rekommendation på ca 6-9 år.

Boken innehåller också lite annat material. I slutet av boken finns en ordlista med svåra ord som förklaras. Där finns också sex frågor för att se om man kommit ihåg/förstått boken rätt. Genast man öppnar boken finns det några gåtor och vitsar om möss. Allra längst bak finns också en slags labyrint. Följ trådarna A, B och C för att se vilken av dem som leder till säkerhet, det vill säga till målet som är öppningen till musens håla.

Alexandra Salmelan romaani Antisankari (Teos 2015) on kokeileva jännityskertomus vaihtoehtoisista yhteiskunnista. Utopia on ekovaltio, jossa ei kuluteta eikä omisteta, KoroNovo kaiken sen vastakohta. Päähenkilö, lehtikuvaaja Antti Sankari, on utopialainen orpolapsi, luonnon oikku (tai sitten ei), ja hänet lähetetään matkalle KoroNovoon. Mukana kulkee kirjava joukko henkilöitä ja Hän, kertoja, joka pyrkii seuraamaan Antin liikkeitä. "Vaikka Antisankarin ihmiskuva ei herätä toiveikkuutta, Salmelan kirjoitustapa kaataa muurin, joka eristää meidät toimimasta sen puolesta, mihin haluan uskoa meidän sisimmässämme uskovamme, jos rohkenemme raottaa kyynisyytemme verhoa", kuvaa teosta Reader, why did I marry him -blogi.

"Hän odottaisi hetken, pitäisi dramaattisen tauon. Aloittaisi uuden kappaleen, omistaisi sen seuraavalle kysymykselle, seuraavalle syytteelle mätää utopialaista yhteiskuntakokeilua vastaan: onko laiskojen ylistämisessä pätevien ja ahkerien kustannuksella mitään tasa-arvoisuutta? Tzal on tuntevinaan sielussaan hurraavan yleisön taputuksen huumaavia vibraatioita."