Veckans boktips handlar om 2020, just när coronapandemin hade brutit ut. Gymnasietjejen Liv bor med sin storasyster, eftersom mamma är död, pappa är "trasig", som Liv kallar det tillstånd pappan drabbades av när mamman dog, och mormodern bor på ett äldreboende långt borta. Liv bor i Stockholm. Storasystern Bonnie tycker Liv ska skaffa sig ett liv, få kompisar. Hon envisas med att Liv ska gå på fest, där hon råkar bli hånglad av en okänd kille, som senare ska smittas med covid-19. Liv måste tillbringa de följande 14 dagarna ensam hemma i karantän. Bonnie åker till en kille för att bo där under tiden. Mormodern på äldreboendet drabbas av covid och tas in på sjukhus. Liv oroar sig för mormor.

Liv finner sig snart sittande på golvet i hallen, lutande mot ytterdörren. På andra sidan dörren sitter en ung kille, Dag. Båda har jobbiga dagar. Liv och Dag börjar umgås allt mer, inte i verkliga livet, förstås, eftersom Liv sitter i karantän. Men genom videosamtal, eller sittande med ytterdörren mellan sig. Dag känns allt mer rätt för henne och hon ser fram emot deras små virtuella dejter. Liv får också träffa Dags kompisar, Elle och Matteo, också de träffarna sker virtuellt. Dag ser till att Liv får bevittna körsbärsblomningen i Kungsträdgården, även om det bara sker via videosamtal. Han lämnar godsaker utanför hennes dörr och tillsammans med Elle och Matteo ser de till att Liv får fira sin 17-årsdag, trots att hon sitter inne i karantän.

Liv oroar sig över situationen i Sverige, med människor som dör varje dag från covid. Men hon märker också att det är något som tynger Dag, som blir alltmer tystlåten och han ser trött ut. Han bär på en tung hemlighet och vet inte hur han ska berätta det för Liv. Elle och Matteo verkar veta vad Dag döljer, men de vill inte tala om det.

Det är en kärleksfull bok med inslag av sorg och oro. Boken har skrivits av Callum Bloodworth, född i England med bosatt sedan länge i Sverige. Det här är hans första ungdomsroman. Boken har drygt 250 sidor och rekommenderas för unga vuxna.

The Big Jubilee Read är namnet på en läskampanj som ordnas som en del av drottning Elizabeth II:s 70-årsjubileum som Storbritanniens regerande monark. Elizabeth är även det symboliska överhuvudet för länderna i Samväldet, och därför består kampanjens läslista av böcker från olika samväldesriken. Allt som allt innehåller listan sjuttio böcker, tio från varje årtionde av Elizabeths regeringstid. Bland de nyare böckerna finns till exempel den rwandiska författaren Scholastique Mukasongas debutroman Madonnan vid Nilen. Boken utspelar sig på en flickskola i 1970-talets Rwanda, ett land med sekelgamla etniska motsättningar mellan tutsierna och hutuerna. Hela boklistan hittar du på BBC:s hemsida: bbc.co.uk/arts. Följ med på ett läsäventyr till Samväldet!

Jarl Hellemann -palkintoraati on valinnut vuoden 2021 parhaaksi käännöskirjaksi argentiinalaisen Mariana Enriquezin teoksen Mitä liekit meiltä veivät (WSOY 2021). Teoksen suomentaja Sari Selanderille myönnettävän palkinnon suuruus on 5000 euroa ja sen jakaa Suomen Kirjasäätiö.

Tammen vuonna 2014 perustaman Jarl Hellemann -palkinnon tarkoituksena on tuoda esiin kirjallisesti korkeatasoisten alkuteosten laadukkaan käännöstyön merkitystä sekä nostaa käännöskirjallisuuden tunnettuutta.

Palkintoraatiin vuonna 2021 kuuluivat puheenjohtajana professori Heta Pyrhönen sekä raadin jäseninä kirjailijat Jari Järvelä ja Katri Lipson.

Jarl Hellemann -palkinto jaettiin Kirjan ja ruusun päivänä la 23.4. Helsingissä Akateemisen kirjakaupan Kohtaamispaikalla.

Jukka Uotila / Kirjasampo

Lisätietoja:
Suomen kirjasäätiö
Jarl Hellemann –palkintoehokkaat Kirjasammossa

Kirjailijakuva: Jindřich Nosek (NoJin) - Wikimedia Commons

Pieni pohjoissaksalainen Fürstenfelden kylä autioituvalla maaseudulla valmistautuu juhliin. Ennen juhlaa -romaani (Fabriikki 2017) tapahtuu 24 tunnin aikana, silti Saša Stanišić (s.1978) onnistuu tekemään ajallisesti suppeassa tilassa historiallisen syväluotauksen 1500-luvulta nykypäivään ja Itä-Saksan mielialoihin. Kyläarkistosta karanneet esi-isien muistot muovaavat omaperäisen, yleismaailmallisen ja humoristisen kertomuksen. Ennen juhlaa voitti Alfred Döblin -palkinnon ja Leipzigin kirjamessupalkinnon ilmestymisvuotenaan 2014.

Saša Stanišić pakeni teini-ikäisenä perheensä kanssa Bosnian sotaa Saksaan. Stanišić on julkaissut yhteensä neljä romaania: Wie der Soldat das Grammofon repariert (2006), Vor dem Fest (2014), Fallensteller (2016) ja Herkunft (2019), jotka ovat kaikki moninkertaisesti palkittuja. Ennen juhlaa on ainoa suomennos Stanišićin teoksista.

Claudia Piñeiro är en av författarna på den korta listan för årets internationella Bookerpris. Den nominerade boken Elena knows finns ännu inte på svenska. Men om du är nyfiken på Piñeiro, läs hennes fina självbiografiska roman Kommunist i kalsonger (2016) där hon skildrar sin uppväxt i 1970-talets Argentina, under militärdiktaturen.

För den som gillar kalla kårar och spännande, lättläst läsning kan jag rekommendera en serie som heter Läskiga huset, skriven av Mårten Melin, som har skrivit ett stort antal andra böcker för barn och unga. Just nu finns det fyra böcker i serien Läskiga huset.

Jina är en flicka som flyttar till ett flervåningshus tillsammans med mamma och lillebror Sam. I första delen, Tvättstugan, har Jina lovat att hämta ner tvätten som har torkat. Mamma ska bort på kvällen och Jina ska vara ensam hemma med Sam. De tittar på film och äter gott. Men så kommer Jina ihåg vad hon lovat sin mamma och smyger upp till tvättstugan, trots att det är förbjudet att vara där efter klockan 10 på kvällen. I tvättstugan råkar hon ut för en häxa som hotar henne. Dagen efter kommer en granne förbi med en tröja som Jina slängde på häxan i tvättstugan...

I boken Grannen ovanpå är det sommar och värmebölja. Grannen Elsa har lovat att bjuda på glass. Sam går upp till Elsa och är länge borta. Jina går upp till Elsa för att ringa på dörren. Ingen öppnar och Jina smyger in i lägenheten som är iskall! I lägenheten får hon se en massa isstatyer som ser verkliga ut. Vem är denna konstiga Elsa och varför har hon så kallt hemma? 

Tredje boken i serien är Taket. Där hittar Jina en av sina grannar som jobbar med en stor rund metalldisk. Grannen säger att det är en parabol, så att hon ska kunna titta på TV-program från sitt hemland som ligger väldigt långt borta. Men Jina tycker inte det liknar en parabol. På natten råkar hon vakna och får se ett flygande tefat! Det ser precis ut som parabolen på taket. Och i grannens lägenhet dit Jina smyger, får hon höra konstiga röster komma från ett rum. Kan det verkligen vara en maskeraddräkt, det hon får se när hon kikar in i rummet?

Fjärde boken heter Källaren. Jina är på gården när en mystisk katt med bara ett öga får henne att följa med till husets källare. Där hittar hon snart en resväska full med gamla kläder. Jina tar med sig väskan hem och beslutar sig för att prova en av klänningarna. Plötsligt snurrar det till och hon verkar befinna sig i en annan tid. Hur gick det till? Och vems är egentligen katten och resväskan med klänningarna. Jina måste undersöka saken.

Böckerna är lättlästa, har drygt 30 sidor och har en åldersrekommendation på 9-12 år. Men modiga 6-9 åringar som gillar att läsa om spöken kan säkert också gilla dessa böcker, kanske som högläsningsböcker tillsammans med en vuxen. Stina Hjelm har illustrerat böckerna. 

Leena Krohnin (s. 1947) novellikokoelma Matemaattisia olioita tai jaettuja unia (WSOY 1992) palkittiin aikanaan Finlandialla. Teoksen tarinat pohdiskelevat olemassaolon ja ihmisyyden luonnetta kahdentoista esseemäisen valotuksen kautta. Vanhassa valokuvassa poseeraava poika, mätänevän ruumiin ikää tutkiva hyönteistieteilijä ja muumioitunut inkaprinssi ovat näistä jääneet erityisesti mieleen. Tero Liukkonen kirjoittaa Helsingin Sanomien arviossaan: ”Leena Krohn on johtopäätöksissään tinkimätön kirjailija. Hänen ajatustensa runsaus ja kirkkaus eivät lakkaa ällistyttämästä. Fantasia ja herkeämätön pohdinta tuottavat tämän hetken painokkainta ja palkitsevinta pienimuotoista kirjallisuutta.”

”Sinä, Cerro el Plomon inkaprinssi, et etsinyt kuolemattomuutta, vaan äitiä ja isää ja heimoasi. Ei, sinua minä en näe, vaikka näenkin sen mitä sinusta jäi. Kun viivähdän jäännöstesi äärellä, Cerro el Plomon eksynyt lapsi, en minä sinua muista.
Se mitä muistan, mikä siirtyy minuun, on vuosisataisten lapsenkasvojesi lepo. Vuorien ja rotkojen ja taivaan tuhoutumaton rauha, josta sinun muumiosi ei lakkaa todistamasta.”