Oliver ska sommarjobba på ett kafé på landsbygden. Det är långt att cykla dit. Han älskar att baka och tillsammans med Ella, som i början verkar vara sur, ska de driva ett litet kafé där de säljer chokladbollar, kladdkaka, bullar och annat. Han får låna en liten stuga vid sjön, så att han inte ska behöva cykla så långt. 

Ella bor med sin mormor på andra sidan sjön och det är Ellas morbror som äger kaféet. Ella drömmer om att köpa en epa-traktor men till det behövs pengar och hon hoppas att de får många besökare under sommaren. De kommer att behöva jobba hårt med kaféet och alla gästerna.

Mycket tokigt händer under sommaren. Bland annat kommer får till kaféet och börjar tugga på bordsdukarna. Oliver glömmer bort morotskakan i ugnen när 13 damer kommer på besök och han får snabbt hitta något annat att bjuda dem på. En höna ställer också till det för dem. Oliver är rädd för åskan och hamnar mitt i ett åskoväder! Ellas ex-pojkvän Kevin och hennes kompisar håller till vid kaféet och Kevin utmanar Oliver på epa-race. De ska köra runt sjön. Oliver har aldrig kört epa-traktor förr men ställer trots allt upp. 

Ella och Oliver börjar få känslor för varandra men det verkar som om Kevin inte vill acceptera det till en början. Så börjar marken brinna utanför stugan där Oliver sover. Ella hittar en snusdosa som är Kevins, men kan han ha tänt eld på marken? Det är en konstig man som gömmer sig bakom träden och verkar spionera på Ella och Oliver i kaféet. Vem är han och vad har Ella för hemlighet som hon inte vill tala om?  

Doften av drömmar är en serie av Therese Henriksson. Serien består av två delar. Jag vet inte om fler delar kommer. Del 1 heter Din hand i min och del 2 heter Nästan ihop. De är lättlästa, med drygt 70 sidor. Rekommenderas för 12-15 år. Längst bak i båda böckerna finns recept på bakverk.

I dag 21.3 firar vi den internationella dagen mot rasism. Romanen Som om vi hade glömt är en självbiografisk skildring om hur det var att växa upp på en liten bruksort i Dalsland när de första flyktingarna från forna Jugoslavien anlände till Sverige i början av 1990-talet och den lilla byn delades i två läger: för eller mot flyktingarna. Författaren Daniel Poohl är chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo. 2013 belönades han med ABF:s litteraturpris ”för sitt hängivna arbete med att med ordets hjälp synliggöra rasismens rötter, former och drivkrafter”.

Saana Katilan (s. 1981) romaani Maanalaiset tanssivat aamuisin (Kosmos 2017) kertoo nuoresta biologian opiskelijasta Kasperista, joka juhlii ja viettää villin vapaata elämää 1990-luvun loppupuolen Helsingissä. Hänen elämänsä pyörii aamuun saakka jatkuvien rave-bileiden, jatkojen, huumeiden ja ennen kaikkea hyvän ystäväporukan ympärillä. Vastapainona tälle ovat syvät yksinäisyyden hetket, jolloin hän palaa muistoissaan lapsuuden saaristolaismaisemiin. Outi Hytönen kirjoittaa Parnasson arviossaan: ”Katila tavoittaa hienosti nuorten mielen herkkyyden, dramaattisuuden, suuret unelmat ja ihanteellisuuden.”

”Kasper oli päättänyt olla tulematta Lepakon aamuihin, mutta varhainen rantakävely oli tuonut hänet kuin huomaamatta Hietaniemeen. Hän oli koputtanut oveen, astunut sisään ja maksanut lipun, kävellyt mustien muovien peittämän tunnelin lävitse ja jättänyt tavaransa narikkaan. Kukaan ei yllättyisi hänet nähdessään, päinvastoin, sillä hän oli pysytellyt poissa harvinaisen kauan.
Hän oli kieltäytynyt kutsuista hyväntuulisilla tekstiviesteillä: kertonut luennoista, joilla ei todellisuudessa käynyt, tapaamisista, joita ei ollut, ja tenteistä, joihin ei aikonutkaan osallistua. Hän halveksi itseään sekä niitä, jotka valheisiin uskoivat, mutta se hinta oli omasta rauhasta maksettava.”

Författaren och nobelpristagaren Kenzaburō Ōe föddes i den lilla byn Ose på den japanska ön Shikoku 1935. Byn låg isolerad, omgiven av berg och stora skogar, och hade en rik muntlig berättartradition. Romanen M/T och berättelsen om skogens under bygger på de myter och sägner som Ōe hörde som barn. Det är en vacker och gåtfull berättelse om den lilla byn och dess historia. – Kenzaburō Ōe avled den 3 mars, 88 år gammal.

Unkarilaisen György Dragománin (s. 1973) romaani Valkoinen kuningas (Otava 2008, suom. Outi Hassi) kertoo 11-vuotiaan Dzsáta-pojan elämästä jossakin nimeämättömässä itäeurooppalaisessa diktatuurissa. Pojan isä on joutunut työleirille, joten hän elää kahdestaan äitinsä kanssa. Poika käy koulussa, harrastaa jalkapalloa ja pyörii kaduilla kavereidensa kanssa. Seikkailukirjoista tuttuun tyyliin Dzsáta ja hänen kaverinsa haastavat ympäröivää aikuisten maailmaa ja tekevät kolttosia. He joutuvat kuitenkin rangaistukseksi kokemaan aikuisten taholta julmaa väkivallalla uhkailua ja poikkeuksellista alistamista. Lukuneuvoja kirjoittaa blogissaan: ”Se on upeasti kirjoitettu (ja käännetty) koskettava tarina lapsista väkivallan keskellä. Sen lisäksi se on tarina tulevaisuudenuskosta, ystävyydestä ja toivosta.”

”Olisin jo halunnut lopettaa läksyjenluvun, sillä minun teki mieli maistaa kastanjakääretorttua, jonka äiti oli tehnyt minulle syntymäpäiväksi, hän oli onnistunut hankkimaan jostain vispikermaa ja kastanjoita, ja me valmistimme kastanjamassan yhdessä, kaavimme keitetyistä ja halkaistuista kastanjoista sisukset pikkulusikalla, kastanjakääretorttu oli minun ja isän lempijälkiruoka, siitä oli jo yli vuosi kun olimme syöneet sitä, isä oli silloin vielä kotona, kohta saisin maistaa sitä taas, tiesin että kun saisin läksyt tehtyä ottaisimme kääretortun jääkaapista, laittaisimme siihen kynttilät ja juhlisimme kahdestaan syntymäpäivääni, olisin jo halunnut olla valmis, mutta silloin soi ovikello.”

Jag tänkte tipsa om en serie för barn som lär sig läsa, börja läsa-böcker. Det är en serie skriven av Ann-Charlotte Ekensten, som har skrivit många böcker för barn och unga.

Linus har en mamma som jobbar som veterinär på ett djursjukhus, men hon åker också ut till bondgårdar och djurparker för att ta hand om lite större djur. Linus tycker om att besöka mammas arbete och han får följa med till djurparken och bondgården när mamma får uppdrag dit. Han vill ha ett eget djur, men mamma tycker att det räcker med att han kommer till djursjukhuset och hälsar på.

I serien följer vi med när Linus mamma tar hand om olika djur. Just nu ingår 9 böcker i serien. Det handlar om lejonet Leo som har ett sår på örat, hamstern Smulan som behöver slipa sina framtänder, kattungen Morris som Linus hittar under en buske. Lammet Teddy måste få hjälp att komma till världen, kalven Rosa vill inte hjälpa till när Linus mamma behöver samla in bajsprover så att hon kan undersöka hur kalvarna mår. Hästen Sunna har kliande utslag och hunden Flisa ska få simma efter att ha skadat benet. Elefanten Raja ska få sina fötter ompysslade, och kaninen Tim ska bland annat få en vaccinspruta. 

Böckerna behöver inte läsas i någon särskild ordning. Böckerna har illustrerats av Carolina Ståhlberg och varje bok har ca 20 sidor. Rekommenderas för nybörjarläsare, 6-9 år.

Candice Carty-Williams debut Queenie hyllades som en svart Bridget Jones när den kom ut 2019. Carty-Williams nya roman är en underbar och underhållande berättelse om den unga brittisk-jamaicanska Dimple Pennington och hennes stora, dysfunktionella bonusfamilj: fyra halvsyskon, fyra mammor och en frånvarande pappa. När Dimples otrevliga pojkvän råkar dö på hennes mammas köksgolv, blir Dimple tvungen att be sina halvsyskon om hjälp… "En skarpsynt, varm och helt oemotståndlig skildring om vikten av att ha en familj", skriver Aftonbladet om romanen.