Påsken nalkas – vad ska du läsa under långhelgen? Boksampo tipsar om riktigt bra ny påskekrim! Besök Mija Wadö vid Österbottenspolisen och kriminalinspektör Roy Grace i Brighton! Utred mystiska mordfall Kanada, Grönland och Yorkshire! Eller bekanta dig med tre helt nya deckarserier som utspelar sig i Västerbotten, Hälsingland och Danmark! Och mycket mera!

Blogistania-palkinto nostaa esille sosiaalisen median kanavilla arvostettuja teoksia. Tänä vuonna valintaan osallistui 57 kirjabloggaajaa, kirjagrammaajaa ja kirjatubettajaa. Ehdokkaaksi pääsivät vuonna 2023 julkaistut teokset.

Tässä eri palkintosarjojen valitut:

Blogistanian Finlandia eli paras kotimainen kaunokirja:
Iida Turpeinen: Elolliset (S&S 2023)

Blogistanian Globalia eli paras käännetty kaunokirja:
Martha Wells: Hälytystila – Murhabotin päiväkirjat 1 (Hertta 2023, suom. Mika Kivimäki)

Blogistanian Tieto eli paras tietokirja:
Tommi Kinnunen & Minna Rytisalo: Huokauksia luokasta (WSOY 2023)

Blogistanian Kuopus eli paras lasten- tai nuortenkirja, jaettu ensimmäinen sija:
J. S. Meresmaa: Tytär hämärän, piika pimeän (Myllylahti 2023)
Leena Paasio: Bengtskär itä kahdeksan (WSOY 2023)

Blogistanian kirjallisuuspalkintojen äänestyksen järjestävät kotimaiset kirjabloggaajat vapaaehtoisvoimin. Ensimmäinen äänestys järjestettiin vuonna 2012, joten palkinto jaetaan nyt 13. kertaa.

Tarkemmat tiedot palkinnon saajista ja muista pistesijoille yltäneistä teoksista löytyvät kategorioista vastaavista blogeista:
Blogistanian Finlandia -> Kirsin Book Club
Blogistanian Globalia -> Kirjakaapin kummitus
Blogistanian Tieto -> Tuulevin lukublogi
Blogistanian Kuopus -> Yöpöydän kirjat

Palkintojenjakotilaisuus järjestetään tiistaina 9.4.2024 klo 17–18 Tekstin talon Bar Typossa Helsingissä.

Jukka Uotila / Kirjasampo

Lisätietoa:
Lukujonossa

Lá fhéile Pádraig sona dhuit! Fira St Patrick’s day och Irlands nationaldag genom att läsa en bok av en irländsk författare! Ett spöke i strupen av Doireann Ní Ghríofa är en flerfaldigt prisbelönt självbiografisk essäroman om Ní Ghríofas långavariga fascination för det gamla iriska dikteposet "Caoineadh Airt Uí Laoghaire" som hon har översatt till engelska. Varför finns det nästan ingen information att hitta om Eibhlín Dubh Ní Chonaill, kvinnan som skrev dikten i slutet av 1700-talet? Hur såg kvinnors liv ut i Irland för 250 år sedan? Hur är det att vara en kvinnlig poet i dagens Irland? Ett spöke i strupen är en lyrisk och stark bok om kvinnoröster, skapande och lyrik.

Lasten- ja nuortenkirjailijana tunnetun Veera Salmen (s. 1976) aikuisille suunnattu esikoisromaani Kaikki kevään merkit (Otava 2014) sijoittuu Helsingin Eläintarhantiellä sijaitsevaan vanhaan huvilaan. Ruusujen ympäröivä huvila kätkee sisäänsä ikäviä salaisuuksia, joita tarinan naiset alkavat punoa auki. Tarina kulkee monessa eri aikatasossa ja kertoja vaihtelee. Pääosassa ovat huvilalla asuneet tai edelleen asuvat naiset. Helena Ruuska kirjoittaa Helsingin Sanomissa: ”Poloiset ihmiskohtalot, fragmentaarisesti kerrotut eri sukupolvien naisten tarinat, ovat koskettavia ja taitavasti rakennettuja.”

”Oli ilta, oli kori. Oli niin pimeää, että puiden varjot kuhisivat susia ja miehiä, kuului kalahduksia, ne olivat kirveitä, kuului kirskuntaa, se oli juna ja kaiken kauheuden yllä oli musta taivas. Siellä asui Hän, jota minä pelkäsin kaikkein eniten: Jumala. Suuri, ääretön Jumala, jonka silmät näkivät kaikkialle. Jumalan silmät nakersivat reiän sisuksiin, etsivät sieltä kaikki valheet ja rumat sanat, Jumalan silmät eivät koskaan nukkuneet, eivät räpsähtäneetkään, tutkivat jatkuvasti, oli kädet, jotka kietoutuivat halimaan kaikkia, koko maailmaa, kämmenet, valtavat sormet, hiukset, päättymättömät hiukset, joihin saattoi kuristua ja vielä kaiken päälle se tukahduttavan kuuma, kaiken peittävä rakkaus.”

Äventyret i vattenlabyrinten handlar om Desta som har en damm i sin trädgård. Men det är farligt att vara där, säger mamma. Desta vill ändå gärna gå dit och en varm sommardag tappar hon sin keps i dammen. Hon försöker ta upp den men råkar trilla i dammen! Hon upptäcker att hon blivit jätteliten, eller är det annat runtomkring som blivit jättestort? Hon träffar ett grodyngel, med huvud och svans. Til heter grodynglet. Tillsammans med Til börjar Desta vägen genom en farlig labyrint, för det är ända sättet att ta sig ur dammen igen. 

Desta och Til stöter på stora, otäcka vattendjur. För att ta sig vidare måste de svara på kluriga gåtor. De måste också ta sig förbi andra hinder på vägen, t.ex. gråsuggor som biter tag i byxorna och röda kärlekskvalster som försöker få Desta och Til att stanna hos dem för alltid. Desta blir även som hypnotiserad av sniglar som sakta rör sig i en spiral på väggen. Slutligen träffar de en salamander som kräver ett lösenord, men inte har de väl hört eller sett något lösenord i labyrinten? Hur ska Desta ta sig ut ur labyrinten utan lösenord?

Andra boken i serien heter Äventyret i tomatdjungeln. Här råkar Desta sparka sönder ett fönster med en fotboll, och springer till växthuset för att gömma sig från mamma. Även här blir Desta liten och träffar på Til, som nu blivit en riktig groda med armar och ben. De ser en pil uppåt på en tomatplanta och förstår att det bara finns en väg ut. Att klättra uppåt längs tomatplantorna, ända till taket. Här finns även chiliplantor och gurkplantor.

Även i den här boken måste Desta och Til svara på gåtor för att komma vidare. Liksom i första boken stöter de på hinder som tar dem vidare. Bland annat måste Desta äta sig igenom en av världens starkaste chili, Carolina Reaper, och Desta blir anfallen av en massa bladlöss. Til får leta upp en nyckelpiga. De sägs ju älska bladlöss. Längs vägen ser Desta att någon ristat in bokstäver i plantorna; H, F, I osv. Men Desta har inte tid att fundera över vad bokstäverna betyder. Inte ännu. Högt uppe i växthuset får de syn på en av Destas värsta rädslor; ett stort getingbo! 

Böckerna rekommenderas för 6-9-åringar. Det är Emmy Abrahamson som skrivit böckerna om Desta och Til och de har vackra illustrationer. Ca 70-80 sidor vardera. 

I dag den 8 mars firar vi den internationella kvinnodagen. Ännu vid förra sekelskiftet saknade kvinnor i Norden många av de rättigheter som vi tar för givna i dag, och det är till denna dramatiska tidsperiod då kvinnorörelsen höll på att växa fram som Katarina Wennstam har förlagt sin nya roman Döda kvinnor förlåter inte. Boken är en historisk deckare som utspelar sig i 1890-talets Stockholm. En ung tjänsteflicka hittas död i kvarteret Mullvaden på Södermalm, men polisen lägger ner utredningen eftersom flickan ser ut att ha dött som följd av en illegal abort. Men kvinnorna i kvarteret misstänker att det inte är hela sanningen – och börjar nysta i fallet… Döda kvinnor förlåter inte ger en fascinerande bild av kvinnors liv och villkor i vårt samhälle i slutet av 1800-talet.