Långa listan för årets Bookerpris är här! En av de tretton författarna på listan är amerikanen Paul Harding. Den nominerade boken, This other Eden, finns ännu inte i svensk översättning, men Hardings debutroman Tiden kom ut på svenska 2012. Det är en vemodig och lågmäld vacker berättelse om en gammal urmakare i 1800-talets fattiga New England som på sin dödsbädd blickar tillbaka på sitt liv. Boken kom ut på ett litet förlag 2009 och väckte väldigt lite uppmärksamhet innan den året därpå vann Pulitzerpriset. – Årets Bookerprisvinnare tillkännages den 26 november.

Walesilaisen Grace McCleenin (s. 1981) esikoisromaanin Ihana maa (Otava 2013, suom. Marianna Kurtto) kertojana on 10-vuotias Judith, joka asuu isänsä kanssa walesilaisessa tehdaskaupungissa. Äiti on kuollut ja isä kuuluu maailmanloppua profetoivaan uskonlahkoon. Koulukiusaamisen ja ankeiden kotiolojen vastapainoksi Judith rakentaa omaan huoneeseensa pienoismaailman. Siellä kaikki on täydellistä ja ihmeet mahdollisia. Sanna Kangasniemi kirjoittaa Helsingin Sanomien arviossaan: ”Sekä Ihanan maan tarina että kerronta kulkevat sillä lailla vastaanpanemattoman rauhallisesti eteenpäin, että lukija huomaa elävänsä tunteella mukana Judith McPhersonin ja tämän isän koettelemuksissa”

”Yksi hyvistä ajatuksistani on, että tässä maailmassa ei ole suuria asioita, vaan paljon pieniä asioita jotka on liitetty yhteen; että on toisia maailmoja, joissa me olemme yhtä pieniä kuin pienin ihminen Ihanassa maassa; että Linnunradan kiekko, jonka ihmiset ovat uskoneet olevan kaikkeus, onkin vain yksi miljardeista galakseista, joiden takana kosmos on ainakin miljardi, miljardi, miljardi kertaa suurempi kuin kaukaisin universumin osa, jonka tiedemiehet pystyvät näkemään kaikista suurimmilla teleskoopeilla, ja sen kosmoksen takana on vielä muista kosmoksia jotka ulottuvat äärettömyyteen.”

En av sommarens stora filmer är Christopher Nolans Oppenheimer, en verklighetsbaserad berättelse om de forskare som var med och utvecklade den atombomb som släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945. Bomben – expositionen, eldstormen och strålningen – uppskattas ha dödat över 100 000 människor. Hiroshima av John Hersey är en dokumentärroman om sex människor som överlevde bombningen. Boken är en detaljerad skildring av det fruktansvärda lidande och den obeskrivliga förödelse som bomben orsakade, och den väckte stor uppmärksamhet när den kom ut 1946.

Juha Itkosen (s. 1975) romaani Ihmettä kaikki (Otava 2018) on kertomus nelikymppisestä avioparista, syntymättömän lapsen kuolemasta ja uuden elämän ihmeestä. Viiltävän omakohtainen romaani on päiväkirjamaisen avointa ja rohkeaa autofiktiota, joka ammentaa aineksia kirjailijan omasta elämästä. Antti Majander kirjoittaa Helsingin Sanomien arviossaan: ”Vaikka Ihmettä kaikki keskittyy paljolti kirjoittajan omaan haavoittuvuuteen, teos pysyy kunnioitusta herättävän kaukana itsekeskeisyydestä: suuria päähenkilöitä ovat ne pienet.”

”Tietyt sanat olivat alkaneet ärsyttää minua. Miksi aina puhuttiin lapsiperheen arjesta? Arkihan oli elämää. Itse asiassa sana lapsiperhekin oli turha, elämä oli elämää, eikä mitään ruuhkavuosia ollut, vain vuosia, jotka kiitäisivät ohitse ja joita jälkikäteen muistelisi ja todennäköisesti kaipaisi. Oma aika, mitä sekään oli? Tai pariskunnan yhteinen aika, se jota lehtijutuissa aina kehotettiin vaalimaan vaikka sitten lasten kustannuksella? Jos jokin aika oli laatuaikaa, muu aika oli sitten kai laadutonta. Ajan kategorisointi avioliitossa oli ongelmallista, se johti vain turhiin riitoihin ja epämääräiseen kalvavaan tyytymättömyyteen.”

Serien Vilde och käpphästarna (rekommenderas för 6-9-åringar) består nu av fem böcker, skrivna av Jenny Bicho och illustrerade av Andrea Femerstrand. Alla böcker har runt 150 sidor så en viss läsvana behövs, om böckerna inte läses som högläsning av en vuxen. Böckerna hänger ihop, så det kan vara bra att läsa dem i rätt ordning om man kan.

Del 1 heter Vilde och käpphästen Winner. Här ska Vilde delta i sin första käpphästtävling tillsammans med kompisarna Leya och Hanna. Det är spännande och mycket som ska fixas innan. Käpphästarna måste bli fina. Vilde drömmer om käpphästen Winner som man kan vinna i lotteriet. Men det är säkert många som köper lotter. Chansen att vinna är liten. Men Winner är så fin!

Del 2 heter Vilde och sommaren med Cleo. Vilde ska tillbringa sommarlovet hos morfar. Vilde längtar efter att få träna med sin finaste käpphäst Winner i morfars trädgård. En flicka med blått hår, Cleo, har flyttat in i huset bakom häcken. Vilde och Cleo pysslar om sina käpphästar och kommer på idén att ordna en egen tävling. Men det är mycket att tänka på om man vill ha en egen tävling.

Del 3 heter Hoppa högt, Vilde. Vilde ska flytta med mamma till andra sidan stan. Hon undrar om hon ska få nya vänner. På gården ser hon två flickor som hoppar med käpphästar. Kanske får Vilde vara med? Stallklubben ska ha käpphästträning och Leya från klassen ska också dit tillsammans med Vilde och flickorna från gården. Men kan man verkligen vara kompisar, alla fyra? Eller blir det för mycket? Varför hälsar polisen Magnus på så ofta hos mamma och Vilde?

Del 4 heter Världens sämsta lov. Saker försvinner, t.ex. nycklar och telefonen. Mamma är sur, säger att Vilde måste skärpa sig om hon ska få vara med på lägret. Det ska bli 4H-läger och Cleo kommer med tåget för att delta hon också. Men orättvisor på lägret och ett telefonsamtal som handlar om liv och död får Vilde att konstatera att det här är världens sämsta lov.

Del 5 heter Den stora käpphästtävlingen. Köpcentret ordnar en kvaltävling och den som kvalar får delta i den stora finalen på Ryttargalan. Vilde känner flera andra som ska delta; Siri, Leya och Tom ska vara med. Vilde ska äntligen få tävla på riktigt med Winner! Men det finns ett litet problem... Mammas baby kan komma när som helst. Tänk om bebisen kommer just när det ska vara kval eller final. Tänk om Vilde inte kan delta? 

Nu finns 2021 års Goncourtprisvinnare i svensk översättning! Fördolt är minnet av människan bygger delvis på en sann historia om Yambo Ouologuem, en bortglömd malisk författare som orsakade en skandal i de litterära kretsarna i Paris på 1960-talet. Boken är en litterär äventyrsroman och en mörk släktsaga; en labyrintisk, mångröstad och nyskapande berättelse om minne och identitet; om kolonialism, förtryck och marginalisering. Men den är också en roman om böcker, författare och läsare: ”en hymn till litteraturen”, för att citera prisjuryns ordförande. Fördolt är minnet av människan har väckt stor uppmärksamhet eftersom det är den första roman från subsahariska Afrika som har vunnit det prestigefyllda Goncourtpriset. Författaren Mohamed Mbougar Sarr är född i Senegal, Västafrika.

Cormac McCarthys sista bok utkom i höstas, bara några månader före författarens bortgång den 13 juni i år. McCarthy hade jobbat med boken sedan 1980-talet, och resultatet blev en dubbelroman på över 700 sidor. Passageraren / Stella Maris är en gåtfull och vindlande berättelse om ett syskonpar vars pappa ingick i Manhattanprojektet och uppfann atombomben; en berättelse om skuld, sorg, vetenskap och den mänskliga tillvarons eviga gåta. – Cormac McCarthy tilldelades Pulitzerpriset för romanen Vägen 2006, och räknas av många som en av USA:s främsta författare. I dag den 20 juli skulle han ha fyllt 90 år.

Den 15 juli firar vi Tornedalsflaggans dag. I dag är tornedalingarna en officiellt erkänd nationell minoritet i Sverige och tornedalsfinskan ett av Sveriges minoritetsspråk. Men under 1800- och 1900-talen drabbades tornedalingarna hårt av den svenska statens försvenskningspolitik. I sin debutroman Där rinner en älv genom Saivomuotka by skildrar Pia Mariana Raattamaa Visén den här perioden i Tornedalens historia. Boken är en släktkrönika om familjen Raattamaa och livet i byn Saivonmuotka i Kiruna kommun vid den svensk-finska gränsen från 1895 till 2015. Det är en lågmäld och poetisk berättelse om den vackra Muonioälven och de människor som föds, växer upp och lever sina ofta karga liv vid dess stränder.

Tšekkiläissyntyinen kirjailija Milan Kundera (1929-2023) on kuollut 11. heinäkuuta 2023. 1900-luvun merkittävimpiin kuuluneen romaanikirjailijan kansainvälisiä läpimurtoteoksia oli Naurun ja unohduksen kirja (WSOY 1983, suom. Kirsti Siraste), joka ilmestyi alun perin vuonna 1979. Kundera kirjoitti sitä asuessaan maanpaossa Ranskassa. Seitsemästä toisiinsa kietoutuvasta leikillisestä tarinasta koostuva teos sekoittaa kertovaan ainekseen esseemäistä pohdiskelua mm. unohtamisen ja muistamisen roolista totalitaarisessa yhteiskunnassa. Jan Blomstedt kirjoittaa kirjan esipuheessa: ”Naurun ja unohduksen kirja liikkuu jossakin romaanin rajoilla: se on merkillinen viuhka, Kunderan hajanaisin kirja, mutta samalla monisäröisin, prismaattisin, pelkistetyin ja ajatuksekkain kokonaisuus, jonka hän on luonut.”

”Koko tämä kirja on muunnelmaromaani. Yksittäiset jaksot seuraavat toisiaan kuin yksittäiset, teeman uumeniin johtavat tienpätkät, tien joka vie ajatukseen, yhteen ainoaan tilanteeseen jonka ymmärtäminen häviää silmieni saavuttamattomiin.
Romaanini kertoo Taminasta, ja hänen poistuessaan näyttämöltä siitä tulee hänelle kirjoitettu romaani. Hän on sekä päähenkilö että pääkuulija, ja kaikki muut tarinat ovat vain hänen tarinansa muunnelmia jotka nivoutuvat toisiinsa hänen elämässään kuin pelissä.
Tämä on naurun ja unohduksen tarina, unohduksesta, Prahasta ja enkeleistä kertova romaani. Eikä suinkaan ole sattuma että ohjauspyörän ääressä istuvan nuorukaisen nimi oli Rafael.”