Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Den onda drömmen
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
För vart år som gått har Georges Bernanos allt tydligare framstått som en av den franska litteraturens stora gestalter. I sin flödande fantasi, sin eruptiva våldsamhet och sitt religiösa patos är han en enastående och sällsam företeelse i vår tid, på en gång hänsynslöst omodern, en förhärligare av medeltiden och monarkien, och ytterligt modern, lyhört känslig för nutidsmänniskans djupaste olycka och ångest.
I Den onda drömmen, som utgavs efter Bernanos död 1948 och som bygger på den aldrig publicerade senare delen av Ett brott, framträder Bernanos som samhällssatiriker och samtidskritiker. Den religiösa hänförelse, den mystiska upplevelse som fyller Bernanos andra böcker är här nästan helt frånvarande.
Men just denna frånvaro ger boken dess tryckande atmosfär och dess hopplösa stämning. Det är en värld utan Gud som Bernanos här skildrar och i denna värld lever och rör sig romanens figurer: den gamle författaren Ganse, hans fosterson Philippe, ”hjältinnan”, hans sekreterare Mme Alfieri, och hennes älskare Olivier. De är alla dömda, dödsdömda: Ganse vet att hans författarskap är slut, Philippe skjuter sig, Mme Alfieri mördar sin övärdige älskares gamla tant, för att göra honom rik – han som inte älskar henne, inte kan älska någon.
Denna häxdans har kriminalromanens spänning och sedeskildringens fränhet. Bernanos visar sig här än en gång som en lysande satiriker.
Men över hans skildring vilar dock till slut ett skimmer av den gudomliga Nåd, som Bernanos trodde på, den Nåd som i slutet av boken överrumplar mörderskan.
(baksidestext, Natur och Kultur 1953)
Men just denna frånvaro ger boken dess tryckande atmosfär och dess hopplösa stämning. Det är en värld utan Gud som Bernanos här skildrar och i denna värld lever och rör sig romanens figurer: den gamle författaren Ganse, hans fosterson Philippe, ”hjältinnan”, hans sekreterare Mme Alfieri, och hennes älskare Olivier. De är alla dömda, dödsdömda: Ganse vet att hans författarskap är slut, Philippe skjuter sig, Mme Alfieri mördar sin övärdige älskares gamla tant, för att göra honom rik – han som inte älskar henne, inte kan älska någon.
Denna häxdans har kriminalromanens spänning och sedeskildringens fränhet. Bernanos visar sig här än en gång som en lysande satiriker.
Men över hans skildring vilar dock till slut ett skimmer av den gudomliga Nåd, som Bernanos trodde på, den Nåd som i slutet av boken överrumplar mörderskan.
(baksidestext, Natur och Kultur 1953)
Genre
Originalspråk
Textutdrag
Kära faster! Jag skulle ha skrivit till dig med anledning av Hélènes förlovning, men tiden går och går. Tjugu dagar på ditt Souville, tjugu alldeles lika dagar, var och en med sitt rätta antal timmar, minuter och sekunder – och tornuret i bykyrkan snålar minsann inte, tretton timmar på dussinet kanske, vad vet jat? – tjugu dagar på landet, med andra ord, det betyder något, det. Här, vet du, är det ingenting. Man rycker dagarna nävvis ur väggalmanackan och kastar bort dem knappt använda för att genast få nya. Ingen bryr sig om att räkna dem, vad skulle det tjäna till? Gud är hederlig.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Namn
Undertitel
roman
Utgivningstid
Sidantal
205