Stålets sång

Det förefaller, som skulle Tallqvist tagit fel i själva greppet om sin uppgift, och på grund därav har skildringen av fabriksarbetarsonen, som genom en stålhård energi arbetar sig upp och blir fabrikens ledare, blivit mera en skematisk konstruktion än en verkligt levande människoskildring. Det är det livgivande diktandet, som tyckes saknas. I slutet av boken har förf. lyckats ingjuta mera av liv och värme, och boken jävar i sin helhet icke den uppfattning förf:s tidigare böcker givit, att vi i honom ha en författare, som tack vare en påtaglig begåvning och omedelbara insikter äger möjligheter att skildra samhällsskikt, som hittills endast i ringa mån beaktats i vår litteratur.