Uppståndelse

Leo Tolstojs kända roman är det sista stora skönlitterära verk av hans hand, därjämte det enda, där hans världsåskådning, sådan den gestaltat sig efter den inre omvälvningen i hans liv, tydligt framträder. För envar, som vill bliva förtrogen med Tolstojs idéer erbjuder den därför stort intresse. Den är en av världslitteraturens stora ”omvändelseböcker”, ett vardagsdrama om skuld och försoning. Bokens rike och förnäme hjälte möter en dag, i egenskap av juryman, på de anklagades bänk en ung kvinna, som han ett tiotal år tidigare störtat i olycka, inser, att han bär skulden för hennes öde och besluter att taga konsekvenserna på sig samt följer med henne till Sibirien. Den dystra bild av mänsklig rättvisa och samhällsmoral, som uppenbarar sig för honom under hans kamp för att få det på ett misstag beroende domstolsutslaget reviderat och för att få klarhet i några andra fångars sak, driver honom att punkt för punkt återuppbygga hela sitt liv efter de principer, vi vent oss att kalla ”tolstojanska”, principer grundade på de lagar för människolivet, som Tolstoj funnit i Jesu bergspredikan. Tolstojs stil, som förenar nykter saklighet och naturalistisk krasshet med samhällsreformatorns patos och fanatiska glöd, kan ej undgå att trots en – medveten och avsiktlig – ensidighet göra en mäktig och gripande verkan. ”Uppståndelse” är ingen barn- och ungdomsbok, men kan rekommenderas åt alla bibliotek, vars publik består av mogna, tänkande människor.