Framgång

Med romanerna ”Makt” och ”Den fula hertiginnan” har Feuchtwanger vunnit ett allmänt erkännande för sin starkt personliga skildringskonst och för sin sällsynta förmåga av historisk intuition. ”Framgång” är i motsats till de tidigare böckerna en nutidsroman. Med den ger förf. oss ett genomsnitt av samhällslivet i Bajern efter världskriget. Det är verkligen omdiktad till ett imponerande skådespel, sönderfallet, upplösningstendenserna, inflationen, ruttenheten, olusten. Med en beundransvärd förmåga håller förf. alla berättelsens trådar i sin hand, en hart när otrolig mängd belysande detaljer fylla framställningen, utan att dock spränga ramen för det hela. Språket är på ett egenartad sätt skarpt, hänsynslöst, ett böjligt medel i det gisslarvärv som Feuchtwanger här utför. Inför den övermåttan dystra skildringen frågar man sig, om ej förf. är alltför subjektiv i sin syn på omgivningen, om han haft det hela alltför nära inpå sig för att kunna anlägga en historisk måttstock. Men oberoende därav är det ej att taga fel på storslagenheten och genialiteten i boken som helhet.