Hemmer, Jarl

(BLF)


- - -




Jarl Robert Hemmer föddes den 18.9.1893 i en förmögen familj i Vasa. Hans far var hovrättsassessor, senare bankdirektör Bror Balder Hemmer och hans mor Emilia född Finnilä.

Hemmers barndomshem flyttades 1981 till Stundars hantverksby och där inrättades Jarl Hemmers minnesrum.

Hemmer blev student år 1912 vid Vasa Lyceum. Filosofie kandidat blev han 1971 med ryska språket och litteraturen som huvudämne. Hemmer började utvecklas till skald redan som skolelev. Med sina skolkamrater bildade han en krets, där man skrev dikter och förbättrade världen. Hemmers vän Hans Ruin skriver i sitt minnestal, att få människor har bättre förutsättningar för livet än Hemmer hade. Han var stilig och rask, en god simmare, skidlöpare och cyklist samt en utmärkt skytt. Han var också musikalisk och ägde konstnärliga gåvor. Å andra sidan var Hemmer redan som barn överkänslig och obalanserad. Att hans flickvän övergav honom lämnade ett outplånligt ärr hos den romantiske ynglingen.

Med diktens hjälp ville Hammer övervinna sina kärleksval. Hans tidiga litterära förebilder var Oscar Levertin och Bo Bergman. Efter att ha blivit student fick Hemmer enligt tidens sed göra en utlandsresa till Köpenhamn och Stockholm, där han träffade Bo Bergman och fick samtala med denne. Hemmer berättar själv att han efter mötet med Bergman kände sig helt vigd för poesi.

Året 1914 var framgångsrikt för Hemmer. Han debuterade med diktsamlingen Rösterna och han lärde känna Saga Söderman, som blev hans hustru. Äktenskapet ingicks 6.1.1918 efter att Hemmer hade fått sin akademiska grad vid universitetet. Hemmers far köpte en villa i Grankulla åt det unga paret. Lyckan förmörkades av inbördeskriget. De blev omringade i Grankulla. Under denna tid skrev Hemmer Ett land i kamp : tio dikter. Inbördeskriget lämnade sjupa spår i Hemmers själ.

I maj 1919 flyttade Hemmer med sin hustru till Brändö, där fadern igen köpte dem en bostad. Hemmer började aktivt ägna sig åt jakt. År 1920 skrev han på ett halvt år romanen Onni Kokko. Som en röd tråd i boken går plikt och lidande, ett tema, som Hemmer blev besatt av.

Sommaren 1921 led Hemmer av manodepressiva symptom. Han fruktade att förlora förståndet som straff för sina synder. Samma år utkom diktsamlingen De skymda ljusen, som för Hemmer-forskare visar, att diktaren som dyrkat livet hade blivit elegiker, hemfallen åt döden. Hemmers börda ökades ytterligare av att diktsamlingen Väntan (1922) möttes av angrepp från modernisterna mot poeten.

Hemmer var den borne romantikern, tolk för naturen och känslorna. Han kände inte den avantgardiska poesins vilje- och versamhetslinje som sin.

Hemmer flydde från den ångestskapande omgivningen till landsbygdens frid i Vindala i Österbotten. Där grep han sig an ett glatt ämne för att förjaga dystra tankar. Också senare under svåra depressioner hjälpte det Hemmer att dra sig tillbaka till landsbygden. Under lugna förhållanden kunde författaren skriva. Hösten 1927 skaffade familjen Hemmer ett gammalt boställe på Eckerö, Åland, som sommarbostad.

Förutom en kort tid som lärare hade Hemmer endast verkat som författare. Bekymmer för uppehället började tynga den frie författare, ty inspirationen sinade. År 1927 publicerade han ingenting, 1928 utkom en novellsamling, 1929 en diktsamling och 1930 ingenting. Är 1928 bekänner Hemmer för Hans Ruin, att skrivandet blir svårare år för år. Men 1931 utkommer En man och hans samvete, som torde vara Hemmers främsta roman och är översatt till åtta språk.

År 1933 börjar författarens tid i Diktarhemmet i Borgå. Samma år inträffade en olycka. Hemmers vänner Erik Kihlman, Henry Ericsson och deras fruar körde med bil ner i Borgå å och omkom. Hemmer återhämtade sig aldrig från chocken. En djup depression ledde till alkoholism och missbruk av läkemedel.

Hemmer hade hela livet förhållit sig motstridigt till religion. Han eftersträvade harmoni. Hans Ruin berättar, att han ville bli mera avskalad, sannare, renare. Är 1938 anslöt sig Hemmer till den religiös-moraliska Oxford-rörelsen. Han fann ingen mening längre för sitt liv, 6.12.1944 dog han för egen hand.

Jarl Hemmer var en mångsidig författare. Hans produktion omfattar romaner, noveller, berättelser, dikter, essäer, skådespel. Han översatte ryska dikter till svenska.

Text: Eija Kareno

Källor

Jarl Hemmers minne firas med litteraturdag. – Huvudstadsbladet 13.9.1983. Ruin, Hans: Jarl Hemmer : en minnesteckning. – Hemmer, Jarl: Lyrik 1914-1944. – Helsingfors, 1945. – s. 7-50. Salminen, Johannes: Jarl Hemmer : en studie i liv och diktning 1893-1931. – Helsingfors, 1955. Warburton, Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur. – Helsingfors, 1984. – s. 156-168. Willner, Sven: Jarl Hemmer. – Finländska gestalter ; 7 : Dröm och handling. – Ekenäs, 1968. – s. 113-131.