Dahl, Hjalmar
Biografiska uppgifter
Det finns minnen som aldrig bleknar. Minnen som när som helst kan komma över en lika påtagliga som dagens händelser. Det är i början av 1960-talet i Borgå. Ruth Dahl ville att jag skulle bära hem biblioteksböcker till henne som hon konsumerade med en omåttlig aptit tyckte jag som skötte transporterna till fots. På grund av ohälsa orkade hon inte besöka biblioteket som då fanns vid Mannerheimgatan 15 där numera Porvoon kansalaisopisto är inrymt. Besöken hos Ruth Dahl innefattade givetvis samtal kring boken och under de sista gångerna mest om Hjalmar Dahl. Ruth Dahl var en karismatisk personlighet. Under sitt verksamma liv hade hon varit skådespelerska och senare journalist och i slutet av 1950-talet lärare i svenska vid Handelsinstitutet i Borgå. Hon hade också gett ut några böcker. Samtalen i hennes hem, som tidigare hade varit Hanna Frosterus-Segerstråles ateljé, vid Brunnsgatan i Borgå var vittomspännande. I samma gård "Hemmet" bor sedan länge konstnär Juhani Linnovaara och hans hustru Leena Linnovaara som var bibliotekarie vid Borgå stadsbibliotek på 1960-talet.
Jag minns så väl samtalen med Ruth Dahl. Vår sista sammanträffande var en höstdag då solen lyste in i ateljén genom det stora söderfönstret mot Öhbergs berg. På bordet en bukett orange-röda krasse i en skål. Ruth talade om sin älskade make Hjalmar Dahl som så tragiskt avled den 19 oktober 1960. Han hade fallit i den branta trappan som ledde upp till ateljén. Efter Hjalmars död tyckte Ruth att livet var meningslöst. Nu vilar de bägge på Näsebackens begravningsplats. En epok har gått i graven med dem och det jag nu bittert ångrar är att jag endast har spridda anteckningar av det jag fick höra om Hjalmar Dahl - både anekdoter men också om bakgrunden till hans omfattande författarskap omspännande både skönlitterärt skapande och framför allt översättningar av klassisk rysk litteratur till svenska.
Hjalmar Dahl hade studerat språk vid universitetet i Lausanne. Vid samma universitet avlade han en diplomexamen år 1913. Samma år blev han redaktör för den ryska avdelningen vid Hufvudstadsbladet fram till år 1917 då avdelningen upphörde i och med att Finland från att ha varit ett ryskt storfurstendöme blev självständigt. Åren 1926-1927 återvände han till Hufvudstadsbladet som redaktionssekreterare för att medarbeta där fram till sin död i oktober 1960. Redaktör på Svenska Tidningen var han under åren 1917-1920. År 1920-1921 var han anställd vid Holger Schildts förlag. År 1929 hörde Hjalmar Dahl till initiativtagarna för bildtidskriften Helsingfors-Journalen där han var chefredaktör. År 1940 bytte tidskriften namn till Månadsrevyn fortsättningsvis med Hjalmar Dahl som chefredaktör fram till år 1944. Samma år blev han redaktionschef för Aftonposten. I och med att Aftonposten upphörde år 1945 ansåg Hjalmar Dahl sig mogen för att bli en fri "Skrivare". Ruth Dahl berättade ofta att han var det ända tills pennan bokstavligen föll ur hans hand den 19 oktober då hans livslåga abrupt slocknade. På samma gång dog även Ruth Dahl själsligt för att återförenas med sin älskade Hjalmar den 5 september 1966.
Hjalmar Dahl var som Ruth Dahl brukade säga en kosmopolit tack vare sina omfattande språkkunskaper och vittomspännande erfarenheter. Han föddes den 15 maj 1891 i Parikkala i gränstrakten mellan Savolax och Karelen. Hjalmar Dahls mor hette Betty Kiljander. Hon var dotter till Karl Kiljander som var löjtnant och kronolänsman i Kerimäki. Familjen flyttade till Kyyrölä by som var vad man kunde kalla för en typisk rysk by när Hjalmar var 1 år.
Hjalmar Dahls första hustru var Toini Sofia Castrén under åren 1912-1934. År 1935 gifte han sig med Ruth Lindgren.
Hjalmar Dahl var utöver journalist även författare och översättare. Hans arbetskapacitet var imponerande. Ruth Dahl har berättat att hans handskrivna manuskript var prydliga beroende på att han inte gjorde överstreckningar utan använde sig av radergummi. Han har översatt mera än sextio verk, främst då klasssisk rysk litteratur, till svenska. Han har också översatt tre av nobelpristagaren F.E. Sillanpääs böcker till svenska.
Hjalmar Dahl debuterade som skönlitterär författare år 1931 med romanen Erik Åmarks oro. Ett år senare utkom romanen Uppbrott. År 1941 utgav han romanen Herrarna till Kaukola med förankring i hans karelska barndomsmiljö. År 1946 utkom Store Dvärgen - en roman med handlingen förlagd till det krigstida Helsingfors.
År 1956 utgav Hjalmar Dahl uppslagsverket Finlands svenskar. Ett omfattande arbete som möjliggjordes tack vare ett välkommet stipendium från Svenska Kulturfonden.
Med rätta har konstnär Åke Hellman karakteriserat Hjalmar Dahl för en seriös författare med djupt engagemang i ryska klassikers vars verk han har översatt till svenska.
Ruth och Hjalmar Dahl flyttade till Borgå och det som tidigare hade varit Hanna Frosterus-Segerstråles ateljé efter att Hjalmar Dahl hade tilldelats statspension år 1955. Hjalmar Dahl tog också del i Borgåkonstnärernas träffar i slutet av 1950-talet. Sammanslutningen hade uppkommit på initiativ av författaren Kurt Sanmark efter en kulturdebatt i Borgåbladet år 1957 om och huruvida Borgå är en kulturstad. Det var frågan om en informell samvaro för Borgåkonstnärer. Hjalmar Dahl höll initierade föreläsningar om rysk litteratur. Vid Borgåkonstnärernas första möte hösten 1960 talade Hjalmar Dahl om de frånvarande vännerna Ragnar Ekelund och Gunnar Björling som hade avlidit samma år. Vid novembermötet 1960 hade Hjalmar Dahl följt med sina "bröder" på den sista resan.
text: Benita Ahlnäs
Källor:
Samtal med Ruth Dahl, Kurt Sanmark, Karin Allardt Ekelund och Åke Hellman
Barndomshemmet i våra minnen. Red. Gunnar Mårtenson, Helsingfors 1948
Jag minns så väl samtalen med Ruth Dahl. Vår sista sammanträffande var en höstdag då solen lyste in i ateljén genom det stora söderfönstret mot Öhbergs berg. På bordet en bukett orange-röda krasse i en skål. Ruth talade om sin älskade make Hjalmar Dahl som så tragiskt avled den 19 oktober 1960. Han hade fallit i den branta trappan som ledde upp till ateljén. Efter Hjalmars död tyckte Ruth att livet var meningslöst. Nu vilar de bägge på Näsebackens begravningsplats. En epok har gått i graven med dem och det jag nu bittert ångrar är att jag endast har spridda anteckningar av det jag fick höra om Hjalmar Dahl - både anekdoter men också om bakgrunden till hans omfattande författarskap omspännande både skönlitterärt skapande och framför allt översättningar av klassisk rysk litteratur till svenska.
Hjalmar Dahl hade studerat språk vid universitetet i Lausanne. Vid samma universitet avlade han en diplomexamen år 1913. Samma år blev han redaktör för den ryska avdelningen vid Hufvudstadsbladet fram till år 1917 då avdelningen upphörde i och med att Finland från att ha varit ett ryskt storfurstendöme blev självständigt. Åren 1926-1927 återvände han till Hufvudstadsbladet som redaktionssekreterare för att medarbeta där fram till sin död i oktober 1960. Redaktör på Svenska Tidningen var han under åren 1917-1920. År 1920-1921 var han anställd vid Holger Schildts förlag. År 1929 hörde Hjalmar Dahl till initiativtagarna för bildtidskriften Helsingfors-Journalen där han var chefredaktör. År 1940 bytte tidskriften namn till Månadsrevyn fortsättningsvis med Hjalmar Dahl som chefredaktör fram till år 1944. Samma år blev han redaktionschef för Aftonposten. I och med att Aftonposten upphörde år 1945 ansåg Hjalmar Dahl sig mogen för att bli en fri "Skrivare". Ruth Dahl berättade ofta att han var det ända tills pennan bokstavligen föll ur hans hand den 19 oktober då hans livslåga abrupt slocknade. På samma gång dog även Ruth Dahl själsligt för att återförenas med sin älskade Hjalmar den 5 september 1966.
Hjalmar Dahl var som Ruth Dahl brukade säga en kosmopolit tack vare sina omfattande språkkunskaper och vittomspännande erfarenheter. Han föddes den 15 maj 1891 i Parikkala i gränstrakten mellan Savolax och Karelen. Hjalmar Dahls mor hette Betty Kiljander. Hon var dotter till Karl Kiljander som var löjtnant och kronolänsman i Kerimäki. Familjen flyttade till Kyyrölä by som var vad man kunde kalla för en typisk rysk by när Hjalmar var 1 år.
Hjalmar Dahls första hustru var Toini Sofia Castrén under åren 1912-1934. År 1935 gifte han sig med Ruth Lindgren.
Hjalmar Dahl var utöver journalist även författare och översättare. Hans arbetskapacitet var imponerande. Ruth Dahl har berättat att hans handskrivna manuskript var prydliga beroende på att han inte gjorde överstreckningar utan använde sig av radergummi. Han har översatt mera än sextio verk, främst då klasssisk rysk litteratur, till svenska. Han har också översatt tre av nobelpristagaren F.E. Sillanpääs böcker till svenska.
Hjalmar Dahl debuterade som skönlitterär författare år 1931 med romanen Erik Åmarks oro. Ett år senare utkom romanen Uppbrott. År 1941 utgav han romanen Herrarna till Kaukola med förankring i hans karelska barndomsmiljö. År 1946 utkom Store Dvärgen - en roman med handlingen förlagd till det krigstida Helsingfors.
År 1956 utgav Hjalmar Dahl uppslagsverket Finlands svenskar. Ett omfattande arbete som möjliggjordes tack vare ett välkommet stipendium från Svenska Kulturfonden.
Med rätta har konstnär Åke Hellman karakteriserat Hjalmar Dahl för en seriös författare med djupt engagemang i ryska klassikers vars verk han har översatt till svenska.
Ruth och Hjalmar Dahl flyttade till Borgå och det som tidigare hade varit Hanna Frosterus-Segerstråles ateljé efter att Hjalmar Dahl hade tilldelats statspension år 1955. Hjalmar Dahl tog också del i Borgåkonstnärernas träffar i slutet av 1950-talet. Sammanslutningen hade uppkommit på initiativ av författaren Kurt Sanmark efter en kulturdebatt i Borgåbladet år 1957 om och huruvida Borgå är en kulturstad. Det var frågan om en informell samvaro för Borgåkonstnärer. Hjalmar Dahl höll initierade föreläsningar om rysk litteratur. Vid Borgåkonstnärernas första möte hösten 1960 talade Hjalmar Dahl om de frånvarande vännerna Ragnar Ekelund och Gunnar Björling som hade avlidit samma år. Vid novembermötet 1960 hade Hjalmar Dahl följt med sina "bröder" på den sista resan.
text: Benita Ahlnäs
Källor:
Samtal med Ruth Dahl, Kurt Sanmark, Karin Allardt Ekelund och Åke Hellman
Barndomshemmet i våra minnen. Red. Gunnar Mårtenson, Helsingfors 1948