Bekännelsen

Jorma Korpelas debutroman, Martinmaa, mieshenkilö (Martinmaa, mansperson) 1948, och hans andra arbete Tohtori Finckelman (Doktor Finckelman) 1952, får båda sin karaktär av det moraliska allvar och den psykologiska finess med vilka författaren behandlar ett omväxlande och färgrikt handlingsschema. Den förra är en konstnärsroman (huvudpersonen är målare till yrket), den senare en läkarroman (handlingen försiggår delvis på det sinnessjukhus där bokens jag arbetar), men i båda spelar dock det rent yrkesmässiga och genrebetonade en underordnad roll. Huvudvikten ligger hos Korpela alltid på det inre planet: individens kamp för att nå en fast punkt i livet, för att få frid med sig själv. Korpela är framför allt moralist.

Den dramatiskt livfulla handlingen i Bekännelsen utspelas på en bondgård i hjärtat av Finland. Huvudpersonerna är den krigsmärkte kapten Lammi samt änkan och dottern - båda på sitt sätt starka och intagande kvinnor - till hans försvunne frontkamrat, den legendariske fänrik Kurkinen, vars död Lammi tror sig ha varit orsak till. En förtätad berättelse om ensamhet och skuldkänsla, om kärlek och svartsjuka.
Jorma Korpela har med sin senaste bok gjort en konstnärlig fullträff. Den är mättad med sprängstoff men berättelsen flyter fram enkelt och naturligt. Kompositionen är säker, ett mästerverk av koncentration. Människoskildringen illusionsfri, men rik på nyanser, på humor och förståelse. En mycket ambitiös roman som är så skickligt berättad, att man läser den med samma spänning som man tar del av en raffinerad detektivroman.

(baksidestext)