Martin Andersson

Jag öppnar dörren och låter honom komma in, faller på knä för att hjälpa honom med skorna. Fötterna blåa och såriga inuti.
M.A: Hjalmar, du är sjuk.
H.B: Vet jag väl.
Han ser på mig med tänderna utställda i ett leende.
M.A: Kom. Du behöver ett bad."

I försöken att springa ifrån sin egen berättelse möter Martin Andersson den döde författaren Hjalmar Bergman. På en prosa som är på en gång suggestiv, exakt och poetisk, skriver Sara Gordan i sin första roman fram ett liv, som vägrar låta sig naglas fast.

"Gordans roman är en av de skummaste och mest intrikata böcker jag läst på länge. Jag både älskar den och mår förbannat dåligt av den."
Aase Berg, Dagens Nyheter

"Martin Anderssons irrvägar kring sin egen berättelse förtjänar långsam läsning och full uppmärksamhet. Sara Gordan har skrivit en mycket märklig och mycket vacker bok."
Josefin Holmström, Svenska Dagbladet

(Bonnier)
Martin Andersson berättar om sig själv. I minnet springer Martin från känslan av att något hänt. Han har haft en flickvän, Veronika, som led av en märklig sjukdom. Eller var det kanske Martin själv som var sjuk? Martin försöker förstå vilken hans berättelse är. En dag dyker författaren Hjalmar Bergman upp i trapphuset. Hjalmar super, rymmer, återvänder och blir motspelare i Martins vilsna sökanden. Som skuggor glider bokens figurer in i varandra. Så fort Martin närmar sig en sanning i berättelsen viker han undan - ända tills Hjalmar tvingar honom att konfronteras med sig själv. Det blir ett möte med saknaden och med hans eget stora svek.