Kjell Westö

Författare
12.10.2011

Från redaktionen: Kirjailija | Teema | Teos | Täky

När Kjell Westö debuterade 1986 med den kritikerrosade diktsamlingen Tango Orange talade Claes Andersson direkt om "en ny och stark röst" (Hbl, 6.11.1986). Westö gav ut ytterligare två diktsamlingar (den senare under pseudonymen Anders Hed) men märkte sedan själv att hans dikter ofta i själva verket var små berättelser och att han hade ett starkt behov av att få berätta något längre.  Novellsamlingen Utslag utkom 1989 och tre år senare utkom samlingen Fallet Bruus. Novellerna utspelar sig i Helsingfors och det är med stor inlevelse och precision som Westö beskriver sin stad. I fallet Bruus skriver Westö om sina egna uppväxtmiljöer i Munkshöjden (Marracott Hill) och Munksnäs (Maracott Beach) på 60- och 70-talet. En av de intressantaste novellerna är Melba Mallinen och jag, i vilken Westö beskriver hur en ung finlandssvensk pojke måste spela tuff och hård för att accepteras av Munkshöjdsgänget som kallar honom för Parsa-Håkan.

Båda Westös novellsamlingar översattes till finska, men det var med romanen Drakarna över Helsingfors (1996) som han blev känd också för en bredare finskspråkig publik.När den kom ut undrade Tuva Korsström om Westö hade skrivit "den stora finlandssvenska romanen" och hon konstaterade att romanen samtidigt är "en familje- och släktroman, en Helsingforsskildring och en beskrivning av vår samtidshistoria" (Hbl, 6.10.1996). Huvudpersonen är familjen Bexars yngsta son Riku som i början är ett barn i 70-talets Helsingfors och i slutet en ganska brådmogen trettiotreåring. Hans ungdom präglas av kapitalismens triumf på 80-talet när allt kunde köpas för pengar, och den ekonomiska depressionen i början av 90-talet. Drakarna över Helsingfors visades som teaterpjäs på Virus i Reko Lundans dramatisering och regi. 2001 blev romanen film med Peter Lindholm som regissör.

Också Westös följande roman Vådan av att vara skrake (2000) är en släktroman. Huvudpersoner är Wiktor Skrake och hans far Werner Skrake. Den här romanen är mera koncentrerad än den förra och jag upplever att personerna har ett ännu större psykologiskt djup. Speciellt den lite försagda storväxta släggkastaren Werner Skrake som alltid lyckas göra bort sig i viktiga situationer, är så skickligt beskriven att det känns som om man skulle ha träffat honom i verkligheten.De exakt återgivna Helsingforsmiljöerna hjälper också till att göra de fiktiva personerna levande.

I sin senaste roman Lang (2002) visar Westö en ny sida som författare.Tempot är betydligt snabbare än i Drakarna över Helsingfors och Vådan av att vara skrake och språket är knappare. Lang har kallats för en thriller, men som Henrik Jansson konstaterar i sin recension (Kiiltomato.net, 22.9.2002) är spänningen egentligen inte relaterad till brottet, utan mera till personernas relationer. En del av spänningen uppnås också av att romanens berättare, som är en vän eller bekant till tv-kändisen Lang , börjar berättelsen först efter att den egentligen har utspelats. Som läsare vet man därför hela tiden mindre än berättaren och man vet inte heller hur objektiv han är i sina utlåtanden om Lang.

År 2004 gav Westö ut novellsamlingen Lugna favoriter som till största delen består av delvis bearbetade noveller från samlingarna Utslag och Fallet Bruus, men också av tre nyskrivna noveller.

Helsingfors är närvarande i nästan allt som Westö har skrivit (också Lang utspelar sig i Helsingfors). Fast han inte förskönar utan snarare lyfter fram också stadens hårda och fula sidor, är det med stor ömhet som Westö beskriver sin miljö. I en videoinspelning från 1994* säger han "Helsingfors är ett råtthål, men det är mitt råtthål". Kjell Westö är en mästare på att använda tidsmarkörer som väcker nostalgiska minnen till liv hos de läsare som själva har varit barn eller unga i 70- och 80-talets Helsingfors. Att han har studerat journalistik märks på hans exakta miljöbeskrivningar och på hans sinne för viktiga detaljer.Men han går också djupare än så och efter att man har läst hans böcker är det som om man skulle se både på staden och dess invånare med nya ögon.

Kritiska röster har ibland ansett att Westö är allt för nostalgisk, vemodig och till och med sentimental. Personligen tycker jag att det är en stor rikedom att det finns också yngre författare som vågar blickabakåtoch vara känslosamma i en tid vars ideal tycks vara att enbart leva i nuet och hinna uppleva så mycket som möjligt under en så kort tid som möjligt. Personerna i Westös böcker är inte bara produkter av den miljö och tid som de just nu befinner sig i, utan deras personligheter bestäms också av deras föräldrars och tidigare släktingars liv.På samma sätt som staden Helsingfors är alla människor ett resultat av sin och sin släkts historia.

Presentationen har tidigare utkommit 2006.

* Författarporträtt 19 - Kjell Westö. Utgiven av Finlands författarförbund, 1994
- Annika Sandelin -

 

Senast uppdaterad 3.7.2007
Tidigare publicerad i författardatabasen Ord i Tiden
Tillagd i Boksampo: 12.10.2011 / Kimmo Leijala