Sandelin, Carl Fredrik

Mina första romaner skildrade nutid, men sedan 1987 har jag gått längre tillbaka i tiden. T.ex. romanen När cirkeln sluts (1994) skildrade huvudpersonerna under tiden 1930-1981, romanen Livets skärvor (2000) tiden 1880-talet - 1939. En ny roman, med arbetstiteln Familjespel, är förlagd till 1930 med tillbakablickar till 1918. I Livets skärvor stod som motto Joseph Brodskys ord "Vi måste skriva så att vi blir förstådda av våra förfäder". I sin recension av boken skrev Gustav Widén med hänvisning till mottot: "Och så är det: dialogen med det förflutna är nödvändig för den som försöker greppa nuet och blicka in i en oviss framtid". Historia har alltid intresserat mig: Vår egen och Europas, kanske särskilt England och Ryssland. Två viktiga städer för mig är London och St Petersburg. Det går tillbaka till händelserna då London (och England) 1940 stod rycken mot de tyska bombanfallen och 1941-1944 då Petersburg (då Leningrad) överlevde den ryska belägringen. Jag har bland annat stor respekt för de ryska författare, kompositörer och konstnärer som under de åren förmådde skapa och överleva. Till London har jag sedan 1951 återvänt otaliga gånger. I romanen En del av det hela (1985) citerade jag Samuel Johnson 1709-1784) : "En man som är trött på London är trött på livet". Mycket mera än någon annan litteratur har jag läst den anglosaxiska, som jag skrev recensioner om i Hufvudstadsbladet 1946-1953. Att precisera en konstupplevelse är mycket svårt. Jag kan alltjämt stanna, som i Madrid i april 2002, framför t.ex. en Mantegna eller Zurbaran och bara ta emot och beundra. Jag lyssnar mycket till musik. Det finns tider när Haydn och Sjostakovitj är absoluta favoriter, men ens sinnesstämning kräver också ibland en Beethoven-sonat, Mahlers sångcyklar och Schuberts pianostycken. Urvalet är stort och nästan alltid hittar jag någonting som passar till den sinnesstämning eller tid som råder. Upplevelse? För yngre och unga är det idag kanske svårt att förstå vad det betydde för mig och mina jämnåriga efter krigsåren när gränserna efter 1945 öppnades och tillgången till utländsk litteratur och grammofonskivor svarade mot vårt behov av att läsa och lyssna. Vår entusiasm var stor och de åren gav lärdomar och inspiration. Historiska personer och perioder finns det gått om, från antiken till 1900-talet. Men jag vill nämna med.dr Heinrich (Henrik) Frese, född i Reval 1748 och död i Moskva 1809, där han länge var en framgångsrik läkare. Frese var upplysningsivrare. Han studerade i Berlin, Leipzig och Leiden och vistades i England och Frankrike innan han kom till Ryssland. I samtal och brev (som finns bevarade) till sina döttrar, särskilt dottern Helene, gav han råd om böcker som han ansåg vara viktiga för deras uppfostran och bildning samt råd även om konversation och umgänge. Han beställde regelbundet litteratur från Berlin, London och Paris, men under kejsar Pauls tid rådde förbud mot leveranserna. Han uppmanade bl.a. Helene att skriva och berömde hennes texter. En dotterdotter till Frese blev 1824 medlem av min mors släkt. Hon förde vidare det stora intresset för litteratur, inklusive högläsning, och en del av Freses bibliotek kom till Viborg. Jag tänker ofta på Frese som en inspirerande förebild och är glad över att mitt eget intresse för läsning gått vidare till barn och barnbarn.