Spegeln med amorinerna

I titelnovellen möter vi mäster Mikael Töpfer när han betraktar sitt mästerverk, den Liewenskiöldska spegeln som han hängt upp ovanför sitt arbetsbord. Dess ramverk pryds av rosor och amoriner och längst ner stiger ur en refflad snäcka en knubbig liten Venus. För första gången i sitt liv har mäster Mikael svårt att skiljas från ett arbete. När greve Claes Liewenskiöld kommer för att hämta spegeln säger mäster att han inte är nöjd med förgyllningen bara för att behålla spegeln ett tag. - Men mäster Mikael börjar bli mer och mer underlig, han sjunker djupare och djupare i sitt svårmod, så småningom flyr honom både hustrun och gesällerna. Själv slutar han arbeta och börjar sitta på krogen. En dag återkommer greven för att hämta spegeln och finner då mäster död för egen hand i verkstaden. Greven ser till att hans gårdsfolk snarast bär hem spegeln till godset.