För vad kroppen är värd

ögats överväxt

i namnet av den kärlek
som är det avlövade träd
vars svarta vasshets grenar
fortsätter växa vintern igenom

i den kärleks namn som är
det våta svarta träd vars grenar
söker sprider sig, som springer fram,
blir ådror, slamförande strömmar

i det namn vars ådror växer
in i den blåhet som rinner fram
över dina ögon, vida öppna fält,
namnet som växer ur dess svarta

djupa mitt, namnet som täcker
dig din himmel med sin överväxt
och himlen himmelsgod och jorden
jord av ljus av vatten, ljus, och det

namn som växer tills marken själv
tills du själv du dig egen där ute
bara syns som ögonblick färggrant
avlägsna skärande vasshets djupa