Liksom, Rosa
Laddning av bildfilen
Photograph information
© Pekka Mustonen
Biografiska uppgifter
Tycke och smak:
BÖCKER: Jerzy Kosinski: Steg
MUSIK: Nick Cave
FILM: John Waters Pink Flamingos
BILDKONST: Irina Zatulovskajas arbeten
KÄR PLATS: Helsingfors, skogen
EN FASCINERANDE HISTORISK PERSON: Katarina den store; Peter den store; Karl XII; Urho Kekkonen
BÖCKER: Jerzy Kosinski: Steg
MUSIK: Nick Cave
FILM: John Waters Pink Flamingos
BILDKONST: Irina Zatulovskajas arbeten
KÄR PLATS: Helsingfors, skogen
EN FASCINERANDE HISTORISK PERSON: Katarina den store; Peter den store; Karl XII; Urho Kekkonen
IRRITATIONSMOMENT: likgiltighet
Textutdrag
He va lite baket midnatt som ja vakna av eit fruktansvärt smällande. Ja tänkt vänd mej opa sida å kast eit öga mot dörr'n ti för å
se et kvem he va. Att va he eit spöke eller va he Turre. He gick ein lit'n tid innan ja fick he malätna kropp'n min vänd opa sida. He va såpass mörkt som he e ein sommarnatt å ja kund inga genast urskilja kvem he va som stod där vid dörrn. Ja tänkt förstås att he va eit spöke, gamalbisin kanske, men innan ja hann fråg så hörd ja Teijos röst som sa att nu sku man bord få komma in i boet. Ja kund inga tro mina öron först, herrigud, ha han blivi helt kollroger, tänkt ja. Inga ha vi ju ens sovit i samma rum opa femti år, så osmakliger ha ja tyckt att han e.
se et kvem he va. Att va he eit spöke eller va he Turre. He gick ein lit'n tid innan ja fick he malätna kropp'n min vänd opa sida. He va såpass mörkt som he e ein sommarnatt å ja kund inga genast urskilja kvem he va som stod där vid dörrn. Ja tänkt förstås att he va eit spöke, gamalbisin kanske, men innan ja hann fråg så hörd ja Teijos röst som sa att nu sku man bord få komma in i boet. Ja kund inga tro mina öron först, herrigud, ha han blivi helt kollroger, tänkt ja. Inga ha vi ju ens sovit i samma rum opa femti år, så osmakliger ha ja tyckt att han e.
När vi gift oss så hadd han opa Sommaröarna ein såndären skolköksa me dåliger rygg som han for å kurtisera. Inga behövd ja ju ligg bredvid honom ein endaste gång efter bröllopet. I något skede skopa köksan bisin min yvi kant'n å sa att stick
iväg gubbjävel! Då va han ju verkligen i pisset å börja därför å gnäll att ja sku släpp honom å sova i säng'n min. Å ja va ju så illa tvungen för vi va ju ändå gifta, fy tusan. Han gjord mej me barn tretton gånger, tre åt henna köksan å två åt något stroppigt luder.
Där stod han me kuken i hand'n å mena allvar. Ja visst inga va sku bord ha sagt å gjort. Ja hadd ju migrän, rygg'n värkt å ja hadd tagi tri Aspirin just innan han kom in. Ja tänkt att om ja sku ha sagt eit obevekligt nej så försvinner han ti Pattijoki å pippar Juusos Kristiina såsom han ha bruka göra. Om ja inga släpper honom bredvid mej så kan han när han blir senil fast ta ut skilsmässa å flytt ti Kristiinas stuga för Kristiina e ju numera änka å allt. Nu måst ja ju å tänk opa domhär några återstäende levnadsår'n som Herr'n ha skänkt mej. Om ja blir einsam så kvem låser då ytterdörr'n opa kväll'n för ja har ju själv så dåliga handleder att ja kan inga. När man tänker närmare efter så e ja ju ein såpass sjuker människa att ja inga ens kan tänk opa att ligg opa rygg å he behövs ju för Teijos funderingar. He tar så opa hjärta å därnere me. Ja va verkligen i ein besvärliger situation. Mera hann ja inga tänk förrän han ramla ner bredvid mej å innan ja hann säga katt så va han redan inne. Han gnaga opa mej som opa eit hönsben å he kändes hemskt. Ja fjärta för he stack så illa men inga märkt han he ens för han va så upptagen me sitt. He va yvi opa eit ögonblick å han loma iväg ti bastukammarn där ja hadd bädda åt honom me silkestäcken å spetslakan. Ja tog två Ketorin, tre kalktabletter å några nitron när ja tänkt opa att he väl sku kunn bli lite efterskalv när ja sov som djupast.
"Vi va ju ändå gifta, fy tusan" (ur novellsamlingen "Perhe" 2000)
Översättning Tapani Ritamäki
iväg gubbjävel! Då va han ju verkligen i pisset å börja därför å gnäll att ja sku släpp honom å sova i säng'n min. Å ja va ju så illa tvungen för vi va ju ändå gifta, fy tusan. Han gjord mej me barn tretton gånger, tre åt henna köksan å två åt något stroppigt luder.
Där stod han me kuken i hand'n å mena allvar. Ja visst inga va sku bord ha sagt å gjort. Ja hadd ju migrän, rygg'n värkt å ja hadd tagi tri Aspirin just innan han kom in. Ja tänkt att om ja sku ha sagt eit obevekligt nej så försvinner han ti Pattijoki å pippar Juusos Kristiina såsom han ha bruka göra. Om ja inga släpper honom bredvid mej så kan han när han blir senil fast ta ut skilsmässa å flytt ti Kristiinas stuga för Kristiina e ju numera änka å allt. Nu måst ja ju å tänk opa domhär några återstäende levnadsår'n som Herr'n ha skänkt mej. Om ja blir einsam så kvem låser då ytterdörr'n opa kväll'n för ja har ju själv så dåliga handleder att ja kan inga. När man tänker närmare efter så e ja ju ein såpass sjuker människa att ja inga ens kan tänk opa att ligg opa rygg å he behövs ju för Teijos funderingar. He tar så opa hjärta å därnere me. Ja va verkligen i ein besvärliger situation. Mera hann ja inga tänk förrän han ramla ner bredvid mej å innan ja hann säga katt så va han redan inne. Han gnaga opa mej som opa eit hönsben å he kändes hemskt. Ja fjärta för he stack så illa men inga märkt han he ens för han va så upptagen me sitt. He va yvi opa eit ögonblick å han loma iväg ti bastukammarn där ja hadd bädda åt honom me silkestäcken å spetslakan. Ja tog två Ketorin, tre kalktabletter å några nitron när ja tänkt opa att he väl sku kunn bli lite efterskalv när ja sov som djupast.
"Vi va ju ändå gifta, fy tusan" (ur novellsamlingen "Perhe" 2000)
Översättning Tapani Ritamäki
Källor och hänvisningar
Suomalaisia näytelmäkirjailijoita. Toim. Ismo Loivamaa. Avain, 2010.