Verronen, Maarit

För oss själva och andra berättar vi hela tiden både medvetet och obemärkt berättelser om hurdana vi är och varför vi har blivit sådana; vad vi ännu kan bli och hur. Dessa berättelser kan vara i harmoni med verkligheten, men de kan även vara orealistiska: för naiva eller för cyniska; för hoppfulla eller för pessimistiska. Ibland förändras den omgivande världen så att gamla berättelser inte mera stämmer. Ibland förändras människan själv: åldras, får nya erfarenheter. Författaren projicerar sina egna berättelser på de fiktiva texter som hon skriver. Detta sker oundvikligen och ofta omedvetet. När man på detta sätt tvingas placera sina egna berättelser i en ny miljö, ser man ofta lättare än tidigare om det är något fel på berättelserna. En fiktiv text fungerar nämligen inte, om den syn på verkligheten som den baserar sig på inte är realistisk och konsekvent. Den berättelse som skrivs kan och får inte tvingas böja sig efter författarens självbedrägeri utan författaren måste ge upp sina egna orealistiska berättelser. Skrivandet kan ändra författaren. Läsaren behöver inte alls se eller ta i beaktande denna växelverkan mellan den skrivna berättelsen och författarens privata berättelser. Det enda som är viktigt i läsprocessen är den skrivna berättelsen och läsarens egna berättelser. Läsandet kan förändra läsaren.