Hjärtan i Atlantis

Det är 1966 och Peter Riley har just börjat vid universitetet. I fjärran eskalerar kriget i Vietnam och tvingar fram ställningstaganden, omprövningar och konfrontationer. Phil Ochs snurrar på skivtallrikarna och för Peter blir hösten en tid att lära, välja och stå för sina val.
Det är 1983 och utanför Sankt Patrickskatedralen i New York tigger varje dag den blinde Vietnamveteranen Willie, vars ledmotiv är Covens "One Tin Soldier". Men är verkligheten verkligen så enkel?
Det är 1999 och till The Platters bitterljuva "Twilight Time" återvänder Bobby Garfield för första gången på nästan fyrtio år till Harwich, för att ta farväl av sin barndoms bäste vän - och kanske också för att få en överblick över sitt liv.

Hjärtan i Atlantis är full av doft och musik. Med väldig berättarauktoritet manar den fram en tid och en tidsanda, medan den återger både en liten grupp enskilda människors livsöden och det magiska, omvälvande och ändlöst debatterande sextiotal som var efterkrigsgenerationens numera sjunkna hemvärld.
Hjärtan i Atlantis är en bok om vänskap och lojalitet, ansvar och bedrägeri, svek och kärlek. Och en av Stephen Kings mest oförglömliga romaner.

(baksidestext)
Hjärtan i Atlantis är en roman som egentligen består av fem berättelser som alla har sina rötter i 60-talet. Den befolkas av de ungdomar som fick sina liv präglade av Vietnam-kriget och det trauma som fortfarande ligger som ett öppet sår i det kollektiva amerikanska medvetandet. Här berättas om collegestudenter som med fruktan väntar på sin inkallelseorder, om återvändande soldater som rids av mardrömmar efter sina upplevelser i den vietnamesiska djungeln.

Stephen King skriver själv om sitt arbete med boken: "Jag är ett barn av 60-talet och av Vietnam. Jag har alltid tänkt på att skriva om den tiden och det som hände då. Jag ville alltså skriva om min egen generation men kände att resultatet skulle bli en förfärlig soppa. Nu är jag övertygad om att man inte ska tänka för mycket när man skriver, så när jag satte mig ner för att arbeta med Hjärtan i Atlantis tänkte jag inte på något särskilt, jag skrev inte för att förklara en hel generations livsöde utan bara för att tillfredsställa mig själv, och snart insåg jag hur jag skulle kunna skriva om vad vi hade, vad vi förlorade och vad vi fick istället."

Med Hjärtan i Atlantis breddar Stephen King sitt redan breda register på ett överraskande sätt. Boken stärker hans ställning som en av nutidens stora berättare.

(Bra Böcker)