1980- och 1990-tal – Från yuppiebubblan till recessionen och återhämtningen

Tema
31.10.2017

Toimitukselta: Kirjailija | Teema | Teos | Täky

President Kekkonen avgick 1981 på grund av hälsoskäl. I trettio år framåt valde Finland socialdemokratiska presidenter. Detta avspeglade dock kanske mera dragningskraften hos dessa personer än folkflertalets politiska övertygelse. I flera val hade vänstern nämligen metodiskt gått bakåt och efter Samlingspartiets valvinst i riksdagsvalet 1987 bildades, för första gången sedan 1960-talet, en högerregering med Harri Holkeri som statsminister. Kulturellt och ekonomiskt innebar 1980-talet en yuppie- och finansbubbla som brast. När östhandeln efter Sovjetunionens upplösning 1991 samtidigt stagnerade drabbades landet hårt av den internationella recessionen. Men mot slutet av 1990-talet uppstod ur TV- och gummistövelfabriken Nokia en mobiltelefonindustri med en tidvis världsledande ställning. Med detta som språngbräde svingade sig landets ekonomi så småningom på en stabil tillväxtkurva som varade ända till 2000-talets slut.

 

Poesins och den episka romanens uppgång

Enligt Trygve Söderling avtog (den finlandssvenska) litteraturens roll som politisering av verkligheten mot slutet av 1980-talet. Detta betydde en förändring i genrernas hierarki och auktoritet vilket gynnande speciellt poesin och den finlandssvenska episka romanen. Den efterkrigstida poesigenerationen – Bo Carpelan, Peter Sandelin, Gösta Ågren, Lars Huldén, Claes Andersson, Tua Forsström – gav under 1980- och 1990-talet ut sina mest betydande verk. Av den sjuttiotalistiska Fågel Fenix-gruppen hade Thomas Wulff och Joakim Groth småningom övergått till att skriva prosa och dramatik medan Martin Enckell senare diktning präglades av hans långa resor och intresse för orientalisk mystik i Gud All-En (1989) och Kali (1993). Även Bodil Lindfors fortsatte sin melodiösa diktning med New York nätter och dagar (1982) för att senare strama till sitt uttryck i t.ex. Havets trösklar (1993). En ny poetisk inriktning utgjordes av den s.k. språkmaterialistiska poesin som var en del an en större nordisk rörelse.

 

1980- och 1990-talen blir enligt Söderling den finlandssvenska romanboomens tid och man kan konstatera att boomen har fortsatt även långt in på det nya millenniet. Delvis handlar det om etablerade författare som på 1980-talet skriver in sig i den finländska romankanonen och delvis om en ny generation som debuterar med betydande verk på 1980- och 1990-talen. Kvaliteten av boomen bekräftas bl.a. av de två finlandssvenska vinnarna av Finlandiapriset under 1980- och 1990-talen samt tre till in på 2000-talet och av de otaliga nomineringarna under alla dessa år. I de etablerade författarnas grupp märks Jörn Donners Far och son (Finlandiapriset 1985), Bo Carpelans Axel (1986) och Urwind (Finlandiapriset 1993) och Christer Kihlmans Gert Bladhs undergång (1987). Även den mångsidige Nalle Valtialas roman Nationens hjälte (1984) kom ut på 1980-talet.

 

Ulla-Lena Lundberg, Fredrik Lång och Lars Sund gav ut sina debutromaner på 1980-talet och kan sägas representera den första generationen av den episka romanboomen. Deras romanbygge skiljer sig markant från Donners och Kihlmans psykologiska realism eller Carpelans mera lyriska berättargrepp. I deras författande finns enligt Söderling också en självklar regionalism – ”bygdeskildringar” utan konstnärliga handikapp – samtidigt som det görs långa resor i rum och tid. Även Agneta Aras Antonio Gades kommer inte (1990) och Pirkko Lindbergs Byte (1989) kan sägas bryta mot den finlandssvenska romantraditionen genom att på ett nytt sätt använda formen av fiktiv personbiografi och relationshistoria.

 

Ur den andra vågen av epiker framträder de stora stjärnorna Kjell Westö och Monika Fagerholm, vilka båda gav ut viktiga romaner på 1990-talet men vars kanske mest betydande verk kom först på 2000-talet. Hos Fagerholm hittar Söderling ett ”gotisk” spår och denna fascination för det mörka, drömlika och hotfulla går även att hitta bland de yngre finlandssvenska författarna (Holmström, Sandström). Däremot var sekelslutets finlandssvenska litteratur sällan dagsaktuell eller samhällsengagerad. De viktiga debatt- och pamflettromanerna skrevs enligt Söderling av finskspråkiga författare.

 

Ulla-Lena LundbergUlla-Lena Lundberg

Lundbergs genombrottsromaner Kungens Anna (1982) och Ingens Anna (1984) har Kökar som spelplats och fokusen är i Annas utvecklingshistoria. Lundberg är akademiskt skolad antropolog och detta syns i romanernas rika ”etnografiska” fundament. Detta gäller även för hennes magnum opus Ålandstrilogin. Den första boken Leo (1989) handlar om den åländska bondeseglationen och Michel Ekman karakteriserar den som en idylliserande pastisch med gripande människoöden och ett kunnigt utarbetat ekonomiskt och historiskt sammanhang. Nästa del, Stora världen (1991), handlar om samma släktkrets men skiljer sig markant från det första med ett modernistiskt berättargrepp. Historien berättas utan att en allvetande berättare träder in för att lösa konflikter i de polyfona tolkningarna av det skedda. Den sista delen, Allt man kan önska sig (1995), är en samtidshistoria om en värld i upplösning. Boken handlar om samma släktkrets men nu står personerna så långt från varandra att det inte mera uppstår någon berättandets polyfoni (polyfonisk berättelse) utan historien gestaltar sig enligt Ekman till en postmodernistisk domedagsvision.

Lundbergs humanistiska läggning och antropologiska intresse (nyfikenhet) har även utmynnat i böcker som sträcker sig långt utanför Ålands gränser. Sand (1986) och Regn (1997) utspelar sig i Afrika och däremellan skrev hon en miljömedveten reseskildring, Sibirien (1993). I Is återkom Lundberg till Kökar och Ålandstrilogins motivkrets med dunder och brak (Finlandiapriset 2012).

 

Lars Sund © Cata PortinLars Sund

Colorado AvenueEfter studentromanen Vinterhamn (1983) dröjde det hela åtta år innan Sund var redo för sin stora romansvit om Amerikaemigranterna och Österbotten. Colorado Avenue (1991) innebär en avsevärd förändring i författarskapet. Berättandet är nu bredare med inslag av magisk realism kombinerat med ett förråd av österbottniska skrönor. Språket är mustigare och kryddad med dialektala uttryck och återflyttarnas anglicismer. De följande delarna, Lanthandlerskans son (1997) och Eriks bok (2003) kommer också ut med flera års intervaller. Förutom Amerikaemigrationen formar inbördeskriget, förbudsårens spritsmuggling, Lapporörelsen och även kalla krigets förvecklingar romanernas historiska stoff.

Förutom den episka berättelsen fokuseras också själva berättandet. Enligt Ekman återkommer Sund ständigt till berättandets dilemma, till de ”svårigheter som sammanhänger med att kitta minnets bråte till ett plausibelt helt”. Detta berättandets dilemma eller utforskning syns i Sunds användning av postmodernistiska verktyg i form av en helt synlig berättare och en flitig demonstration av olika berättargrepp och genrer. Enligt Ekman sker det i trilogin emellertid en långsam förskjutning från ”skrönans överdådighet” till det psykologiska porträttets krav på inlevelse och medkänsla. Gustavs tragiska öde i Lanthandlerskan son berättas således väsentligt annorlunda än de ”dråpligt-rysliga” öden i Colorado Avenue. I Eriks bok stiger berättaren slutligen själv fram med sitt eget öde och sitt eget trauma att bearbeta.

 

© Cata PortinFredrik Lång

Sommaren med Sue (1984)Lång är akademiskt skolad och har även har skrivit fackfilosofiska verk. Doktorsavhandlingen Det industrialiserade medvetandet (1986) analyserar kunskapsbegreppet. Debutromanen Ockupationen (1978) handlar om studentvänsterns ockupation av Gamla Studenthuset år 1968. Den teknologiska utvecklingens dubiösa välsignelser är en bestående tema hos Lång och till detta relaterar Sabotaget (1983), en spänningsroman om ett kärnkraftverk i Paris. Sommaren med Sue (1985) är en säregen finlandssvensk roman, en detaljskarp sedekomedi om ett ungt äktenskap mellan en feminist och en österbottnisk vänsterintellektuell. Enligt Ekman återkommer ”frågor om könsbundet rollspel och kärleksförhållandens prekära maktbalans med allt mer markerad svärta genom hela författarskapet”. Parförhållandets och den moderna mansrollen farhågor utgör således centrala ämnen i Kärlek utan nåd (1992) och Den finska mannens sorg (1996) vilka tillsammans med Sommaren med Sue samlades i en volym med namnet Den äktenskapliga komedin (2002).

Samtidigt med böcker om parförhållanden skrev Lång prisade romaner med samhällsmotiv. Porträttet av direktör Rask (1988) med underrubriken Tragedi är en näranalys av ett litet industrisamhällets resa från 1920-talet genom rekonstruktionsåren till en begynnande välfärdsstat. Den kompletterades av en sextiotalskildring För några stockars skull (1998). I Bagges italienska resa (1991) berättas parallellt om den nutida forskaren Bagges sociala och sexuella misslyckanden och om hans studieobjekt Leonardo da Vinci. Boken pekar mot Långs 2000-talets historiska romaner med antik motivkrets, Mitt liv som Pythagoras (2005) och Av vad är lycka. Krösusromanen (2012), vilka av många anses vara hans största litterära bedrifter.

 

Pirkko Lindberg © Henry StrengPirkko Lindberg

Byte (1989)Lindberg är något av en förnyare av den finlandssvenska romantraditionen. Enligt Ekman är hennes debut Byte (1989) ”större än den finlandssvenska publiken vant sig vid till både omfång och fabulerande utsmyckning”.  I Byte är plats- och tidmarkörerna inte särskilt reella. Men den specifika ekologiska medvetenhet som finns i boken kommer hon även att ge uttryck för i sina följande böcker, reseskildringarna Tramp (1993) och SOS Tuvalu (2004) samt Voltairepastischen Candida (1996). Även i Hotell Hemlängtan (2010), en okonventionell uppväxtberättelse från efterkrigstidens Vasa, är gränsen mellan realism och fantasteri svävande. Lindbergs styrka är enligt Ekman mera de färgstarka personporträtten och det livfulla episodiska berättandet än en övergripande romanstruktur.

 

Källor: Finlands svenska litteratur 1900-2012, red. Michel Ekman; sammanställd av Kaj Lahtinen.

 

Sammanställd av bibliotekarie Kaj Lahtinen, Åbo stadsbibliotek (publicerad: 30.10.2017 Vaski-biblioteken)

Tillagd i Boksampo 31.10.2017 / Elina